Hem Om Cecilie Kontakta mig Videoblogg Inre Visdom
bg
CECILIE NERGAARD
Foto och blogg


Akriv

skog

 

Hej DU vackra fantastiska läsare!

Jag är Cecilie Nergaard och jag är så glad att du hittat hit!

Det här är en blogg där jag öppet delar med mig av mina innersta tankar och känslor i text och bild.  Skapelseprocessen får ha sin gång helt enkelt. Jag jobbar till vardags med människor på många olika sätt, bland annat som massageterapeut, genom coaching, Tantra-sessioner och genom mitt spa,  och jag möter gärna dig precis där du är, så hör gärna av dig till mig om du känner ett ja i dig till det!

Jag bor på den magiska ön Gotland, på en fantastisk plats mitt på ön tillsammans med familj och djur. Varmt välkommen hit!

Ostara - våren är en kreativ tid!

Publicerat den 29/03/2020 av Cecilie

Den här tiden på året är bara så fantastisk. Jag älskar våren! Varje vår har sin egen pånyttfödelse och denna våren är verkligen helt speciell med allt som försiggår på jorden. Jag känner ända in i märgen att det är tid för att vakna upp och se att vi är varande människor. HUMAN BEING, ett fantatiskt fint ord på människa som utrycker att vi ÄR.  Det är tid för att släppa alla dessa föreställningar om att vi måste prestera för att duga. En fantastisk vän utryckte det så humoristiskt i telefonen i dag, hon sa något i stil med "Nån har talat om för oss att om vi sitter still mer än 3 minuter så är vi lata". Precis så är det, och denna falska illusion har vi tagit med oss och skickar vidare till nästa människa, och nästa.

Men nu kommer nya tider. Tid för att känna att vi är fantastiska, värdefulla och älskvärda för att vi ÄR. Inte för vad vi gör.

Och som genom ett trollslag kan lusten att skapa och göra en massa härliga saker plötsligt rymmas när illusionen om prestation får vika hädan. Skapa för skapandets skull, för att det är så himla roligt! Inte för att det måste göras. Inte för att någon förväntar sig något av oss. Inte för att det skulle få hemska konsekvenser om vi lät bli. 

Jag tar vara på den här underbara bubblan genom att gå ännu djupare in i att göra precis det som känns härligt. Och jag föreslår att du gör detsamma. För att du är här på jorden för att ha ett underbart liv. Du är inte här för att stressa eller känna dig ständigt otillräcklig. Du är här för att känna dig precis så fantastisk som DU ÄR! Du ser vad jag skriver. Lita på mig. DU ÄR FANTASTISK! Så oavsett vad som händer nästa vecka eller nästa månad, eller nästa år så är vi underbara varande människor just här och nu. 

En insikt har slagit med flertalet gånger senaste åren. Insikten om att ibland mår jag dåligt, och ibland mår jag bra eller rent av superbra. Och det har i stort sett INGENTING med yttre omständigheter att göra. Det som händer utanför mig är närapå oväsentligt, om jag kan leva i nuet och se det fina, känna tacksamhet och ljus för det lilla, då är lyckan där även om yttre omständigheter tycks olyckliga. Och även om jag har allt man kan önska sig, rikedom och bra prylar, en sjysst partner, friska barn, jobb och allt det där som värderas som viktigt - så behöver jag inte nödväntigtvis vara lycklig. Om jag inte är fri att skapa utefter mitt eget inre, eller inte skapa alls utan bara vara, bara känna, njuta, då är jag ändå olycklig. Och ännu mera olycklig av att veta att jag "borde" vara lycklig eftersom jag inte har något "att klaga på"...

 

Så mycket glädje och växtkraft! Balansen i att kunna skapa den mat jag tänker äta från grunden. 

Ljus och Kärlek till dig där ute oavsett vad du har för dig, jag älskar dig för att du finns och för att du är en del av samma mänskliga enhet som jag.                                                                                                                                                                                                                      Tack för att du läste! Många kramar från din vän Cecilie 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Livets väv och flödets vägar

Publicerat den 28/03/2020 av Cecilie

Från många håll viskas nu om transformation. Vi befinner oss mitt i moder jords eget sätt att balansera sig  och oss med henne. Moder jord renar och släpper taget för att skapa näring till pånyttfödelse. Hon återgår till perfekt balans oavsett vad människan gör. Vi har kanske en illusion om kontroll men det är dax att släppa de föreställningarna för att komma friare ut på andra sidan. 
 

Vi har nu ett val - vi kan följa moder jord eller vi kan kämpa emot.

Vi kan överlämna oss till transformationen eller vägra släppa taget. 

Vi kan gå in i att balansera och släppa det som tynger oss, precis som moder jord.

 

För precis som modern är också vi helt perfekta, självbalanserande och rena till vår natur. Alla tyngder som samlats på oss är endast ett yttre lager av damm, fullt möjligt att skaka av om vi bestämmer oss för att följa flödet och se vår del i denna livsväv.

Ljus och Kärlek till dig där ute och Tack för att du läste! Många kramar från din vän Cecilie 

Länk till morgonens Youtube-klipp:

https://youtu.be/kyGsbMrwOhQ

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Att våga vara sårbar mitt i en kris

Publicerat den 27/03/2020 av Cecilie

Jag känner er kära medmänniskor, rakt in i min själ och genom mina egna känslor. Jag känner att det är lätt att vilja ta på sig rustningen nu och börja kämpa. Kämpa genom att leta syndabockar, leta fel. Fel på hur landet hanterar det här, fel på hur människor beter sig osv. Rädsla och frustration kan ibland ha en tendens att förklä sig i projektion. Jag talar av egen erfarenhet. Istället för att berätta vad jag känner, eller utrycka vad jag önskar eller behöver av livet  så går jag in i att skuldbelägga någon eller att distrahera mig från känslor på olika sätt. Någon klok person skrev en gång att vad som skrämmer människan mest är hennes egen storhet, hennes eget ljus. Det ligger mycket i dem orden.

Här i vårt moderna samhälle har vi kommit så långt från det som är naturligt. Naturens gång. Vi ser inte döden i vitögat och döden skrämmer många av oss. Det är en av nackdelarna med att människor i allmänhet inte längre har en naturlig tro på något som är större än oss själva. Vi har istället en övertro på samhället, på politikerna och myndigheterna. Någonstans litar vi till att det är andra människor som ska fixa livet åt oss. Vi lägger ansvaret i händerna på någon annan som också är en vanlig människa, precis som du och jag. 
 

Om du kan föreställa dig att döden är en naturlig fortsättning på livet, och när vi dör lever själen vidare, så känns döden kanske inte fullt lika definitiv? Jag har en stark tro på att jag är en del av något som är mycket större än den lilla människan. Och att du är en annan del av samma enhet. Därför känner jag dig så starkt. Jag känner dina känslor när du känner dem. Ibland med empati, ibland med rädsla, ibland med frustration. Det är så det är att vara människor med själar från samma enhet men fysiska kroppar där egot separerar oss från varandra. 

Separation är något många i sin rädsla känner av, utan att ha en aning om det. Det skrämmande i att vara separerade från varandra och från världsjälen. Vi befinner oss just nu i ett slags vacuum, en bubbla kan man säga. Många lever nu fysiskt separerade, kanske i lägenheter flera våningar ovan mark, och har svårt att känna tilliten och tryggheten som gammelmoder jord utstrålar. Det finns en energi och ett lugn vi människor behöver i jorden. Om du någon gång vistats i naturen och tillåtit dig att ta ett djupt andetag och slappna av, så vet du vad jag menar. Vi behöver få känna oss rotade eftersom vår fysiska kropp tillhör moderjord. Av jord är du kommen, till jord ska du åter bli.  Men vi behöver också få känna kontakten med Universum, med fader Himmel, som ger oss vår själsliga glädje och lätthet. 
 

Under en cykeltur ute i naturen fick jag i går ett starkt budskap om att vi nu befinner oss mitt i en skiljelinje mellan rädsla och kärlek. Den här tiden har kommit för att ta fram det som finns inuti oss och föra upp det till ytan för att kunna transformeras. Det som händer i oss människor just nu kan inte skyllas på ett virus eller på något utanför oss själva. Det är den inneboende djupa känslan som nu bubblar upp och fram. Finns det djupa rädslor så är det dem som kommer visa sig. Finns det ilska och frustration över något i livet, så bubblar det nu upp. Det kan vara djupa underliggande gamla känslor som bubblar upp i modern kostym. Finns det kärlek så kommer den också, och det ser jag mycket av nu. Så otroligt fint att läsa inlägg om människor som vill hjälpa varandra med handling och proviant när tiden är svår. 

Det här budskapet, det handlade om att det är tid att välja nu. Välja hur du vill hantera det som bubblar upp. Stanna upp och känn in - vad händer i mig just nu? Är det här rädsla eller är det kärlek? Om det inte är kärlek, då är det definitivt något som kommer ur rädsla. Här kan vi göra valet att våga vara sårbara och omfamna. Omfamna våra egna rädslor och omfamna varandra. Det är tid att se ljuset i varje människa, se ljuset i oss själva. Känna ljuset. Vara ljuset! Våga låta alla dessa gamla rädslor få dö, våga överlämna oss till moder jord och erkänna att vi vet ingenting.  Och vi behöver inte veta. Vi kan vila i ovetskapen. 

Och ta vara på nuet. Lev livet fullt ut medan livet pågår, på det sätt som bjuds. Varför vänta med att leva? Vänta till krisen är över, vänta till jag gått ner i vikt, vänta till jag fått ett annat jobb, vänta tills jag träffat den rätta eller tills jag tagit mig ur ett förhållande... Det blir ett evigt väntande om vi inte lever livet NU. Kanske väntar vi oss hela vägen in i vår fysiska död och inser på dödsbädden att vi aldrig riktigt levde livet? Vi har så många möjligheter till att leva. Och om vi lever livet fullt ut, känns kanske döden lite mindre skrämmande. 
 

Ta vara på den här tiden till att reflektera. Meditera och reflektera över ditt liv. Hur lever du ditt liv? Känner du livsglädje i varje del av ditt liv? Hur vill DU egentligen ha det? Vad är dina inre ja och nej, din inre vägledning som försöker göra sig hörd. Vart känner du lätthet och glädje? 

Samarbete - vi är alla en del av samma enhet. vi sitter i samma båt så att säga. Hur kan vi stötta varandra? Hur kan vi visa vår uppskattning? Hur kan du stötta dig själv? Vad behöver du för att må bra nu? Hur kan du se en möjlighet att tillgodose dina behov? Vem behöver du våga ärligt och sårbart berätta för vad som händer i dig? 

Och glöm inte glädjen. Glädje från hjärtat är ren kärlek. Dansa, spela spel, vila, läs böcker, skriv eller vad som än får dig att känna livsglädje. Vi är här för att ha det bra  och glädjas i livet - låt inget virus få ta den möjligheten i från dig. 
 

Ljus och Kärlek till dig där ute och Tack för att du läste! Många kramar från din vän Cecilie 

Länk till morgonens Youtube-klipp https://youtu.be/fGsL2u5AnQs

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Livets Lekpark

Publicerat den 25/03/2020 av Cecilie

I morse skapade jag ett videoklipp till min youtube-kanal som handlade om hur min hjärna försöker skapa struktur medan min själ bara vill ha total frihet. Medan jag skriver det här ligger och står 3 av gårdens hästar just utanför fönstret, som för att stötta min själ i längtan efter frihet. Hästarnas största lärdom till mig är just det, frihet att leka och uppskatta livet.

videoklippet https://youtu.be/GnQaeHc2DZA

Min hjärna, mitt sinne, gillar att ha kontroll. Och i kontroll är det viktigt med struktur. Ordning och reda, återkommande och planerade händelser. Då vet vi hur vi ska leva och vad vi kan förvänta oss. Och jag tänker att i dessa corona-tider är det många som upplever kontroll-förlust, vilket skapar rädsla och kaos i hjärnan. Det är mänskligt och förståeligt.

Min själ däremot har inget behov av kontroll. Den vet att den alltid är bestående oavsett vad som sker i världen. Själen är ihopkopplad med den stora världssjälen, enheten, alltet, universum eller kalla det Gud om du så vill. Själen är inte beroende av min kropp. Jag har fått en kropp för att fysiskt kunna uppleva. Och upplevelsen i sig skapar expansion inom mig och i Universum. Det kanske låter jätteflumigt för den som inte alls tänkt i dessa banor, eller som har en helt annan tro. Men för mig är det i själen tilliten sitter. När jag följer min själs längtan, inspirationen, då känns livet som bäst.  Så min själ kan inte skapa utan inspiration, även om min hjärna skapat en struktur för hur skapandet ska gå till. Det blir aldrig lika bra som när friheten och leken får vara med och ta plats. 

 

Livets Lekpark

Kanske har du hört att man inte kan leka sig igenom livet. Eller ”det är ingen lek det här”.
Du får ta lite ansvar, livet kan inte vara så himla roligt jämt. Osv...

Men vet du vad? Livet ÄR en lek.
Jag ska berätta en historia för dig.

Det var en gång två själar. Ute i Universum bland många andra själar. De här själarna av ren kärlek, ljus och lycka längtar efter att få expandera och utvecklas. Att få leka, känna, smaka, lukta, höra, uppleva.
De här själarna ser att där finns en underbar vacker och härlig lekplats där allt detta är möjligt.
Den här lekplatsen är planeten jorden. Själarna är du och jag.
Vi är här för att uppleva känslor, att leka, få vara fria i en fysisk kropp med möjligheten att känna fysisk närhet, glädje, sorg, livsenergi.

Många av oss glömmer det här när vi kommit till jorden. Vi tror att verkligheten bara är den vi ser här. Att vi måste kämpa och ta livet på hårt allvar. Det är fullt förståeligt när vi inte ser något annat.
Men jag påminner dig nu om hur det var, före vi kom hit.

Så kom med mig, det är dax för oss att göra det vi kom hit för. Ha en härlig stund i i lekparken. Livets lekpark på jorden!

 

All kärlek till dig kära läsare. Vad du än gör, hur du än vill leva ditt liv. Tack för att du finns!

Gårdagens video direkt från skogen, min källa till lugn, frid och tillit:  https://youtu.be/NqkDdrhud0w

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Begränsningar och val

Publicerat den 21/01/2020 av Cecilie

Begränsningar finns endast inom oss.

Det är jag som kan välja vad som kan begränsa mig.

Om jag släpper taget om att det finns något som är rätt eller fel, bra eller dåligt, så kan jag låta livet föra mig och dansa fram på livets väg, då är mina redan gjorda val oviktiga och jag kan se allt från och med nu som möjligheter. 

Om jag står inför ett verkligt val här och nu så har jag flera möjligheter utan att någon av dem är just rätt eller fel, men när jag låter min inre visdom eller mitt högre jag, kalla det vad du vill, få plats så känner jag av vilken väg som känns bra för just mig. Jag kan aldrig välja fel, men jag kan välja det som ger mig mest livsglädje, lättnad. 

Att lyssna inåt betyder inte att det är någon form av okänt högre väsen utan detta är mitt verkliga jag, bakom alla rädslor och föreställningar.

Vilka val jag behöver göra som känns bäst för mig handlar om vad som får livet att kännas lätt och underbart för just mig. 

Och om ingen av mina möjligheter ger mig lättnad så har jag också valet att stanna upp och tillåta tomrummet i att inte ha ett rungande ”ja” på någon av dem vägar jag ser. Och då kanske jag helt enkelt inte ser alla möjligheter som faktiskt finns för att jag begränsar mina tankar. 

Att våga stanna upp en stund och låta känslorna få ta plats och ge mig vägledning är extra viktigt om jag har ett mönster av att kasta mig in i saker som jag sen mår dåligt över men att ge mig hän och bara låta livet få föra mig kan vara lika viktigt om jag istället har ett mönster av att bli stående och stampa för att jag är rädd att det finns felaktiga val.

Inga val jag gjort i det förgångna är viktiga, hur mitt liv gestaltar sig är fullständigt oviktigt - det viktiga är att jag känner livsglädje och kraft.

Om jag har barn med 5 olika män, varit i 15 tuffa relationer, gått flera utbildningar som jag hoppat av eller valt att inte jobba vidare med spelar alltså ingen som helst roll - vi har i vårt samhälle byggt upp någon sorts ram för vad som är ett lyckat liv eller inte, men det är endast kollektiva illusioner och begränsningar som existerar i våra tankar för att vi lägger fokus på dem. Vi fastnar i föreställningen att det är viktigt vad någon annan tycker om våra val men det är i själva verket fullständigt oviktigt. När vi släpper taget om allt sånt nonsens och bara lever livet kan vi fyllas av desto mer livsglädje, och när vi stöttar oss själva i dem val vi gör oavsett vad så når vi sann frihet. 

Att sitta fast i rädslan för vad andra ska tycka eller rädslan för att såra någon kan ha djupa rötter i barndomen, i ord eller handlingar från våra föräldrar eller anhöriga, men vi har varje dag ett val att bli medvetna om dessa blockeringar och hitta vägar att bli fria.

”What other people say about me is non of my business”

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Nytt år Nya möjligheter Ny bok

Publicerat den 04/01/2020 av Cecilie

Vill börja med att Tacka alla läsare för det gågna året och önska ett fantastiskt nytt år!

Wow nu händer det. Nu släpper jag på riktigt känslorna av separation, konkurrens och FOMO...

Jag har ett bra tag intellektuellt burit med mig tankarna av att ovanstående inte existerar mer än i min hjärna/kropp (och naturligtvis i en del andra människor också om vi ser det så) men ändå har mönstret av tankar som lockar fram känslan gjort sig påmint då och då. 

Men jag har lyckats vända mig medströms i livets ström, och när nu tankarna dyker upp kan jag på ett ögonblick vända dem och känna lättnad och lugn istället.

Det finns ingen konkurrens. Jag kan inte missa något. Jag behöver inte ta några tillfällen i akt och "passa på" för att någon säger att det är NU det gäller, eller för att jag tror det. 
Det jag behöver finns där när jag behöver det! 
Och jag behöver inte tävla med någon om att vara bäst. Det finns ingen brist. Alla kan vinna. Alla kan vara bäst! Alla kan vi nå vilka mål eller önskningar vi än vill oberoende av vad andra gjort före eller kommer göra samtidigt eller senare. 
 

Så 2020 är året då jag skriver min första bok. För att jag vill det. För att jag finner glädje och lugn i den tanken. Lättnad. 
 

Den här boken kommer handla om ett gäng nycklar till ett fantastiskt liv. Bland annat just om Livets ström, attraktionslagen, fokuspunkter,Tantra,Inre visdom...

"Nycklar till ett fantastiskt liv!
Idag vill jag, till vem som än känner att det känns sant, leverera en nyckel till, en väldigt viktig nyckel.

För att kunna attrahera det vi önskar i det fysiska livet behöver vi befinna oss i harmoni med vår önskan. Om min önskan är tex rikedom eller kärlek, men jag känner samtidigt att jag mår så dåligt för att jag inte har just detta, så befinner jag mig i disharmoni.

För att försätta oss i harmoni behöver vi göra sånt vi mår bra av. Allt som får oss att känna oss bra, glada, nöjda, tillfreds osv.
Och det kan vara lättare sagt än gjort. Om du önskar dig en frisk kropp och fastnar i att det du behöver för att må bättre är att kunna gå promenader, men du är för sjuk för att promenera, så upplever du dig ha hamnat i ett ”moment 22”.

Poängen här är då att försöka hitta något du KAN göra för att må bra. Bara du vet vad som lättar upp just ditt liv på riktigt. (Inte bara tillfälligt för att sen bli värre som tex alkohol,droger,socker..)
Använd fantasin, utforska livet och sök vägen.

För att jag ska må bra behöver jag ofta något av detta: promenader, frisk luft, naturen, läsa, skriva, meditera, vatten, närhet, beröring....

Så nyckeln om jag önskar mig mer pengar eller en bättre relation är inte att gå ut och ta ett extrajobb eller söka upp en ny partner, utan att just bara önska och sen göra något av det som just Jag mår bra av för att hamna i harmoni med min önskan och på så vis öppnar sig möjligheten att min önskan kan slå in.

Låter det knäppt? Du kan alltid välja att inte tro på det, precis som att du kan välja att inte tro på gravitationslagen men om du släpper ett äpple i luften kommer det ändå falla till marken.

Wohoo allt är möjligt! 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Att leva med alla mina känslor

Publicerat den 02/11/2019 av Cecilie

Jag fascineras över hur många olika känslor som kan rymmas i en människa.

Otillräcklighetskänslor och Skam. Prestationsångest. Rädsla. Stress. Avstängdhet. Ilska. Frustration. Sorg. Glädje. Eufori. Lycka. Lust... 

Mänskliga känslor. 

Framförallt upplever jag ofta tunga känslor när jag av nån anledning glömmer ta ansvar för mina behov, eller i situationer där jag känner mig trängd och upplever att jag bara inte kan komma undan.

Jag börjar då tänka att min känsla beror på någon annan. Det är någon annan som gör mig arg, frustrerad, ledsen eller vad jag nu känner. Jag går in i ett ”dumma dig-tillstånd”. Projicering.

Men tänk om det kan vara så att det är min tanke som skapar mina känslor? Min tanke om någon eller något skapar känslan i mig. Om jag kan ändra min tanke så ändras min känsla.Så då blir frågan jag ställer till mig själv: Vad behöver jag för att orka tänka bra tankar? 

Hur jag innerst inne ser på mig själv påverkar mig. Om jag kan se på mig själv som bra, unik och värd att älska så är det också lättare för mig att tänka bra tankar om mina medmänniskor och följden blir skönare känslor i mig. 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Livet pågår och förändras

Publicerat den 29/10/2019 av Cecilie

Nu var det ett bra tag sen jag la upp ett blogginlägg, om vi ska räkna i mänsklig tid mätt. Men av någon anledning har jag inte haft behovet och känslan har varit lugn, var sak har sin tid. 

Under den här perioden har jag lagt en hel del tid i trädgården där jag odlar grönsaker. Att odla och ta fram den mat vi behöver äta i familjen ger mig en känsla av att göra något meningsfullt både för oss människor och för moder jord och kretsloppet som behövs här på samma gång. 

Det har också på djupet landat i mig att jag för nu känner mig färdig med att föda upp hästar. Jag har fött upp irish cob i 15 år, till våren blir det år 16 då 3 föl väntas. Därefter är min period av hästavel över åtminstone för den här gången. Jag har låtit kastrera en av avelshingstarna för ett par veckor sen och den andra har också fått tid för kastrering. Dom flesta av hästarna ska få placeras ut till nya ägare under våren. Det känns så rätt att gå in i en ny era, och jag känner hur viktigt det är för mig att skapa utrymme för nytt men också mellanrum för vila och eftertanke. Tid att ta hand om mig själv och mina behov för att också orka möta omvärlden och mina medmänniskor med kärlek. Det här har varit en flera år lång process där jag trappat ner, trappat upp, trappat ner och velat fram och tillbaka.

För nån vecka sen deltog jag tillsammans med min sambo och kärlekspartner på Göteborgs Tantrafestival. En fantastisk liten festival där jag kunde gå helt in i att få stötta min sambo i hans process utan att försöka förändra något och utan att anpassa mig till något som inte var bekvämt för mig. Känslan av att vara någons stöd för att jag vill, och inte för att det förväntas är så läkande.

Jag lyssnade på podden relationsverket idag, där Carl-Mikael poängterade en så otroligt viktig sak: Vikten av att ha tillit till människors processer, andras och egna. Det kan vara så himla viktigt att få nå botten innan vi vänder uppåt. Om vi är där och försöker rädda/styra upp hela tiden kan det istället dra ut på lidande och försena viktiga lärdomar.

Att låta varje process få vara det den är och släppa taget om att jag ska fixa är därför en av mina viktigaste lärdomar i livet. Även när det gäller människor som kommer till mig för retreats, gruppträffar, massage eller tantrasessioner ser jag vikten av att vara ytterst varsam med att försöka vägleda någon i livet - svaren finns redan i varje människa och det räcker att jag bara är där och håller utrymmet för det.

Till detta hör också Modet att våga vara sårbar och dela det som rör sig på insidan, vilket är något jag fått lära mig först i vuxen ålder. Just nu sitter jag på båten på väg till Värmland där jag har min äldsta son och hans pappa, min mamma och min syster. Inom mig finns en viss oro för att jag ska sluta mig i mitt gamla skal igen, relationer som funnits före jag öppnade upp mitt hjärta påverkar mig ofta till att gå tillbaka till den jag var innan, till den jag tror att människor förväntar sig att jag är. Jag vill bygga upp en mur av ytlighet. Värderingen i att glad skulle vara bättre än ledsen smyger sig in. Rädslan för att vara obekväm och otillräckligheten som känns om jag upplever att jag inte bara kan köra över mig själv och göra alla väl. Ibland kommer viljan att projicera och samtidigt vet jag att det är fel och slår på mig själv för det. 

Att kommunicera på ett öppet, sårbart sätt känns så viktigt för mig nu. Att kommunicera genom Våld - att vara sarkastisk , ironisk, kritisk eller ignorera någon kan vara otroligt smärtsamt. Våld föder mer våld.

Min slutliga tanke där jag återkopplar till mitt djupare jag tar plats igen och igen. För att fortsätta attrahera överflöd på alla plan så behöver jag hela tiden släppa taget om all kamp och acceptera mitt liv precis så som det är just nu. Det innebär även att acceptera alla mina medmänniskor och mina relationer och även mig själv och mina begränsningar som dem är. 

Vila i att inte veta allt och att inte kunna kontrollera något.

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 1


Tankar om vad som känns viktigt i en autentisk relation

Publicerat den 08/09/2019 av Cecilie

Att kunna uttrycka mina behov men också kunna lyssna på dina behov.

Att behov får vara just här och nu utan att gå in i rädslan för vad det innebär för mig i framtiden. Ibland räcker det med att få utrycka en önskan eller ett behov högt för att det ska kännas mindre tryckande.

Att inte försöka ställa krav på dig att du ska möta mina behov men heller inte ta på mig ansvaret för att tillgodose alla dina behov om jag inte vill eller kan.

Ärlighet och transparens - våga vara hela jag rakt igenom och att dela med mig av allt det som pågår i mig hur tokigt det än kan tyckas. Endast om jag ärligt delar med mig av hela mig kan jag bli älskad för precis den jag är, och inte en påhittad halvsanning.

Att också veta att jag får ta del av hela dig i vår relation ger mig trygghet och får oss känna samhörighet. 

Kommunikation - våga kommunicera om precis allt utan att skuldbelägga varandra eller projicera.

Hålla mig till att prata om mina känslor och min sanning, utan att ta ifrån någon annan rätten till sina känslor och sin sanning. Vart kan vi mötas? 

Attraktion - Tillåta mig själv att attraheras av andra människor på olika plan och att välja in de människor jag känner dragning till i mitt liv, utan att för den sakens skull kräva något.

 

Acceptans.

Att acceptera hur andra mår är en viktig men inte helt lätt lärdom för mig.

Att försöka förändra någon annans mående och syn på sitt liv för att jag själv i slutändan ska må bra är något jag fallit lätt in i. Svårigheten att möta och acceptera andra där dom är, och att behålla min egen lycka och glädje oavsett. 

Det betyder inte att jag inte kan känna med någon och finnas där som ett stöd, men ansvaret ligger inte på mig att kontrollera andra människors processer utan jag behöver acceptera varje person just där hen är just i detta nu.

 

Att utveckla mig själv.

Det spelar ingen roll hur ofta jag byter partner eller vänner om jag inte vänder mig inåt för att lära och utvecklas. Jag tar med mig själv in i varje relation, Är jag otrygg så tar jag med mig otrygghet in i relationen. Är jag kontrollerande tar jag med mig kontroll. Att projicera är lätt, men om jag lägger all skuld på någon annan kan jag heller aldrig få till en förändring.

Lycka och harmoni kommer inifrån - när jag känner det i mig kan jag manifestera det i min omgivning och mina relationer.

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Vad är kärlek och självkärlek?

Publicerat den 03/09/2019 av Cecilie

När jag funderar på vad kärlek är för mig, så handlar det mycket om villkorslös kärlek där ingen värdering finns i vad kärleken eller en eventuell relationen ska innehålla. Inga krav på motprestationer.

All kärlek är för mig fin kärlek helt oberoende av varaktighet eller innehåll. 

Att se på någon eller något och känna en spirande glädje och respekt utan att vilja ändra något. 

Motsatsen till kärlek är för mig rädsla. Rädslan kan sen yttra sig i dömande, projicering, skuldbeläggande, kontroll... 

Att rädsla ofta kommer tillsammans med kärlek kanske beror på att en av dom läskigaste sakerna som kan hända oss är just att bli övergivna, lämnade och ensamma. Separerade från kärleken.

Av rädsla att bli separerade från kärlek försöker vi människor styra och kontrollera varandra, våra relationer, livet. 

Vid 37 års ålder håller jag på att lära mig känna villkorslös kärlek till mig själv. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

Dom dagar det går mindre bra går jag in i att döma mig själv, och får då ofta känslan av att andra människor dömer mig. Något jag lärt mig från tidigt i livet är vikten av att ”se bra ut”. Vad nu det ska betyda? Och för vem? Jag vet inte, men jag vet att jag så gott som dagligen hamnar i situationer där jag går och drar in magen för att magar ”ska vara” platta, och det är ju inte min mage. 

Intellektuellt vet jag att kroppar ser olika ut och att vara charmig eller tilldragande har egentligen ingenting eller väldigt lite med kroppsform och utseende att göra. 

Känslomässigt är jag inte alltid lika säker eller trygg med det. 

Ganska ofta har jag fått frågan om jag är gravid. Jag har oftast skämtat bort det med att säga ”nej jag är bara tjock”. 

En del av mig känner djup skam av att se gravid ut när jag inte är det. 

Samtidigt tänker jag att gravida kvinnor brukar anses som vackert, då borde det betyda att jag har förmånen att vara lika vacker utan att behöva vara gravid vilket borde vara en fantastisk ära! 

Att älska mig själv villkorslöst inkluderar min kropp. Så istället för att gå runt och dra in magen (vilket antagligen inte syns utåt ändå) vill jag kunna känna mig stolt över allt jag är, min konstnärliga själ, mitt goda hjärta, min fantastiska runda mage osv... 

Att se på mig själv med kärlek och inte känna att jag vill ändra just nånting alls, för om jag vill ändra på något är det ju inte mig jag älskar utan en bild av vem jag kanske kan bli. 

Nånstans har jag läst att grunden för en människas syn på sig själv och livet läggs under dom första 2-3 åren i livet.

Sen krävs större processer för att tänka och lära om efter det.

Jag minns att jag redan som barn tyckte illa om mig själv och stundvis hade dåligt samvete för hur jag betedde mig, och sen även för hur jag såg ut.

Kanske var det ärvda känslor.

Men jag känner att jag som vuxen har ett ansvar att ta hand om mig själv och det inre barnet i mig. Att lära mitt inre barn älska sig själv villkorslöst, och att kunna visa mina barn hur det kan gå till.

I helgen sa jag till min 5 åriga dotter: 

  • jag tycker om dig!
  • Jag vet, svarade hon. Du säger det så ofta.
  • Vad bra sa jag, för jag vill att du ska känna att du är älskad och aldrig behöva undra om du är det
  • Jag vet att jag är älskad, svarar hon, för jag älskar mig själv också!

Så himla fint det känns när ett barn kan få känna så! 

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


”Fear Of Missing Out”

Publicerat den 02/09/2019 av Cecilie

Begreppet Fear of missing out - Fomo, något som har förföljt mig hela livet. Eller så långt tillbaka jag minns.

Först i år blev jag medveten om att detta verkligen är en egen rädsla, ett vedertaget begrepp som redan finns förklarat med ord.

Att känna stress över att kunna missa något roligt eller viktigt är motsatsen till att känna tillit till livet. 

I tillit litar jag på att det som är för mig dyker upp, att jag kommer komma i kontakt med det som är bäst och mest utvecklande utan att behöva pusha eller kämpa. 

På nåt sätt har min rädsla förstås lett mig till utveckling också, och till möjligheten att få släppa rädslor. 

Fomo - rädslan att missa något, gestaltade sig i att jag ville vara överallt, och göra allt. Redan som liten sa min familj ibland ”herregud hur ska du hinna med allt det du vill”. 

Rädslan har gjort mig till en väldigt driven person och jag har testat och gått igenom mycket på mitt relativt unga liv, vilket jag är väldigt tacksam för. Men den har också lett mig rakt in i den berömda väggen och distanserat mig från mig själv, från kontakten med jorden och naturen. 

Jag spekulerar i vad den här rädslan grundar sig i. Om det handlar om rädsla för separation, eller en längtan efter nån sorts kontroll - att ha koll på saker?

Numera kan jag på djupet känna att det är  precis lika bra även när någon annan än jag deltar på ett roligt/spännande evenemang, eller skapar något fint, Eftersom jag idag har en känsla av att vi alla hör ihop som en enhet och därigenom får jag ändå del i upplevelsen.

För några år sen skrek mitt ego att JAG ville vara med på allt, annars kände jag mig utanför.

Antagligen hänger det ihop med upplevelser av separation jag har med mig sen barnsben. 

Jag har också sett mina barn gå igenom samma inre stress och göra impulsiva val tack vare detta. 

Men jag upplever mig kunna se att även barnen blivit lugnare ju mer jag tagit mitt ansvar att bearbeta och transformera denna rädsla till ett inre lugn och en tillit till att allting är och blir precis som det ska.  

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Leva Livet Långsamt

Publicerat den 30/08/2019 av Cecilie

Efter en utmattning 2015 fick min förmåga att göra saker snabbt och effektivt en rejäl törn. Och tack gode gud för det tänker jag nu.

Ett tag försökte jag ändå och slog på mig själv för att jag inte är snabb längre eller orkar lika mycket som förut.

Det var en frustrerande process att tänka om. 

Men jag har också insett hur svårt det är att leva livet fullt ut här och nu när jag kör på i full fart och hur svårt det är att känna min inre vägledning och lyssna på den. 

Idag är jag så himla tacksam för uppvaknandet. För nu kan jag leva livet lite långsammare och verkligen hinna uppleva och känna.

Om stressen kommer krypande kan jag försöka stanna upp och göra valet att inte följa egots föreställning om brist.

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Relationer med kärlek som grund

Publicerat den 25/07/2019 av Cecilie

Att ha en kärleksrelation låter som något som per automatik är kärleksfullt.

Men jag kan ärligt skriva att jag har haft massor med relationer utan att reflekterat över vad kärlek egentligen är. 

Jag har levt i gamla mönster, kanske grundade i hur jag uppfattade de vuxnas relationer omkring mig under min uppväxt?

Mönster där det ingår att ge avkall på sig själv, att kompromissa bort delar av sig själv och att gå in i nån sorts oskrivna regler om hur man ska bete sig i ett förhållande eller äktenskap. 

Jag har följt ett mönster av monogama traditioner i vårt samhälle som underförstått gör gällande att min partner har skyldighet att tillfredsställa alla mina behov och jag har skyldighet att tillfredsställa hans/hennes.  

Om vi inte lyckades med det i vårt förhållande var vi fel, otillräckliga.

Kärlek har använts som ”handelsvara” dvs kärlek kan tas ifrån mig om jag beter mig fel och ges till mig om jag beter mig rätt. Om jag betett mig fel mot min partner slutar hen älska mig för så får man inte göra. Och jag hotade med att sluta älska min partner om hen inte betedde sig rätt. 

Samtidigt har jag alltid känt en stark längtan efter villkorslös Kärlek som inte tas ifrån mig beroende av hur jag ser ut, hur jag beter mig eller vad jag gör (förutsatt att jag inte medvetet går in för att skada). Jag tror att vi alla kanske bär på den längtan innerst inne? 

Att utforska det som känns viktigt för stunden har blivit en viktig del i livet och att utforska umgänget med andra människor när den lusten uppstår.

Jag vill vara fullkomligt ärlig med mina önskningar och intressen även om jag tror att det skulle göra någon besviken. 

Jag tänker att det är viktigt att låta min partner få följa med i min inre resa och vad som sker i mig. Jag behöver utrycka det som sker i mig och släppa in min partner i mina känslor oavsett vilka, även om det handlar om förälskelse i en annan person, attraktion osv. Om jag ska känna mig villkorslöst älskad behöver jag blotta mitt innersta, det som innerst i kärnan verkligen är jag. Det kan inte finnas tankar eller gnagande rädslor för att min partner slutar älska mig om jag berättar vad jag innerst inne bär på. Ett mentalt fängelse skapas.

Önskningar och längtan som jag skäms över eller stänger av förminskar mig som människa.

Öppenhet och ärlighet är något som enar oss människor och skapar kärleksfulla relationer. För mig är det nödvändigt att vara ärlig med att jag inte längre vill låta mig begränsas av en relation. Många gånger har jag känt mig totalt fångad i en fälla när jag gått in i en relation, en sorts sorg över att aldrig mer få möta en annan människa på valfritt vis, inte få flirta eller vara romantisk med någon annan än min partner. 

Periodvis kan jag ha behov att gå in helt i en enda annan människa, och då är det den längtan som finns just då.

Ibland har vi olika längtan i en relation - en partner längtar efter att gå helt upp i mig medan jag längtar efter att få möta andra,  eller tvärtom.

Då känns det viktigt att våran olika längtan inte begränsar varandra utan vi försöker hitta ett sätt som är så tillfredställande som möjligt för båda/alla parter just nu. 

Det finns inga givna rätt och fel i kärlek och relationer.

Att ägna sig helt monogamt åt en partner kan vara helt rätt och det som ger mest glädje om det är så man känner - och känner båda i en relation så så är det vad jag tänker på som ett av kärlek ömsesidigt monogamt förhållande. Men jag har också haft ”av rädsla monogama förhållanden” - där rädslan styrde mig och orsaken att jag inte ville att vi träffade andra grundade sig på att jag inte trodde mig klara hantera att min partner träffar andra, där svartsjuka och rädsla tog över. 

Punkter som känns viktigt för mig:

-kommunikation! Våga prata om allt. känsliga saker kan vara en fördel att ta upp när vi är avslappnade och mår bra tillsammans, hellre än när frustration redan uppstått.

-”Brutal” ärlighet - berätta ärligt om längtan, känslor, rädslor som finns i mig just nu och att få ta del av min partners innersta tankar och känslor.

-Bejaka den jag är. Att få vara jag fullt ut.

-Aldrig använda sex och relationer som ett sätt att bekräfta mig själv. Det här är en svår punkt då flirtande och uppmärksamhet är en av mina ”droger”, något jag tar till för att slippa känna känslor. 

Låt kärleken välja! 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Längtan efter djup

Publicerat den 16/07/2019 av Cecilie

Sen hemkomsten från Ängsbacka har jag befunnit mig i något av en längtan som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Jag tror det handlar om längtan tillbaka till mitt inre, till djupet i mötet med mig själv och med omvärlden.

Det mötet som jag upplevde där på Ängsbacka. 

Sånt som känts fint och tillräckligt innan kan plötsligt kännas för ytligt nu. Och jag förstår att det egentligen ligger hos mig.

Tanken på att gå på ett ”vanligt” yogapass till exempel, den känns som en ytlig upplevelse - kanske för att jag just nu villat bort mig en bit från djupet jag vet finns där inom mig. För några år sen har yogan känts som magi, allting är relativt och beror på vad jag jämför med för stunden. Och allting beror på hur djupt jag tillåter mig själv att gå oavsett vad det gäller.

Ibland behövs små pauser i utveckligen för att kunna fortsätta framåt!

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Rädslan för andras rädslor

Publicerat den 07/07/2019 av Cecilie

Rädslor kan vara ganska ordentligt skrämmande ibland. För mig handlar det ofta om att jag lagt lyckan utanför mig själv och därigenom kan rädslan för att mista något vara påtaglig. 

Med jordning kommer trygghet och inre frid, en grundning i mig själv där jag inte behöver greppa efter halmstrån att hålla i.

Något som skrämmer mig är rädslan för andras obearbetade rädslor. Det jag känner när människor inte vill se inåt och vara sårbara i sina rädslor utan projicerar ut sina rädslor genom att döma andra är frustration. Det är något med det som skrämmer mig enormt, även när jag själv projicerar. Kanske för att det är svårt att transformera en rädsla som inte ens erkänns?

Samtidigt känner jag också empati och förståelse både för mig själv och de människor omkring mig som gör detta.

Jag ser det lilla krig som pågår på insidan och känner rädslan för att möta det. Eller så påminner det mig för starkt om gamla destruktiva relationer där jag blev tillbakahållen och nedtryckt av någon annans rädsla och samtidigt lät mig tryckas ner på grund av min egen rädsla. 

Jag blir rädd för att någon annans rädsla ska styra mig. Även om jag innerst inne vet att det bara är jag som jag välja om jag vill låta mig styras eller inte. 

Sårbarhet är något av det vackraste jag vet. Att erkänna mina innersta rädslor och prata om vad som finns inuti mig istället för att skuldbelägga mina medmänniskor för att dom gör något ”olämpligt”. 

När någon vågar visa sin innersta sårbarhet smälter jag som smör - jag känner empati och kärlek. Jag tror att det 

Är lite så vi människor fungerar.

Och ändå har vi så kolossalt svårt i det här samhället att visa våra känslor så fort det handlar om rädslor, sorg osv.

Kontraproduktivt är vad det är!

Vi tror att människor ska döma oss och se ner på oss om vi erkänner våra rädslor och sorger - men i själva verket är det tvärtom! 

Våga släppa fram känslorna. Våga släppa fram tårarna! Det är en styrka att våga lyfta sina rädslor istället för att lägga över ansvaret på nån annan. Dessutom - Män gråter också. Det är vackert med män som gråter. 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Older posts →