Hem Om Cecilie Kontakta mig Videoblogg Inre Visdom
bg
CECILIE NERGAARD
Foto och blogg


Akriv

skog

 

Hej DU vackra fantastiska läsare!

Jag är Cecilie Nergaard och jag är så glad att du hittat hit!

Det här är en blogg där jag öppet delar med mig av mina innersta tankar och känslor i text och bild.  Skapelseprocessen får ha sin gång helt enkelt. Jag jobbar till vardags med människor på många olika sätt, bland annat som massageterapeut, genom coaching, Tantra-sessioner och genom mitt spa,  och jag möter gärna dig precis där du är, så hör gärna av dig till mig om du känner ett ja i dig till det!

Jag bor på den magiska ön Gotland, på en fantastisk plats mitt på ön tillsammans med familj och djur. Varmt välkommen hit!

Meningen med livet

Publicerat den 02/06/2020 av Cecilie

Själva känslan av mening, känslan av att något känns bra och upplevs härligt är i sig själva meningen med livet, om vi behöver ha en sån.

Hur känslan uppstår är helt oväsentligt. Det kan vara när vi vilar, har sex, skapar kreativt, umgås med medmänniskor och djur eller odlar i trädgården... För det är känslan i sig själv som är meningen med livet. 

Det kan också vara viktigt att uppleva meningslöshet för att veta vad som är vad. Kontrasten vägleder oss. Vi behöver också bli medvetna om vad som pågår inom oss och inte låta oss luras av flykt och kortvariga rus som mynnar ut i hopplöshet. 

Om vi har en föreställning om att något ska bli härligt men aldrig riktigt kommer till den upplevelsen har vi hamnat i ett mönster av att leta meningen med livet men inte nå ända fram. 

Det kan vara en så enkel sak som ett sockerberoende - känslan av att det kommer kännas så himla fint att äta den där godispåsen men när jag väl gör det händer inget särskilt alls och efteråt känns det rent av dåligt.

Att äta godiset och njuta fullt ut och verkligen känna att meningen med livet är härliga smaker är att befinna sig i paradiset på jorden, dvs livets mening, medan att äta godiset utan någon härlig känsla eller rent av med dåligt samvete är motsatsen. 

Det är lätt att hamna i framtiden istället för nuet.  Särskilt om man är som jag och har väldigt många intressen. 

Fördelen med att ha förmågan att visualisera något fint som ska ske i framtid är att jag på så sätt drömmer fram mitt liv och kan bocka av dröm efter dröm som slår in. Men om jag inte stannar upp och njuter av varje ögonblick här och nu så är inslagna drömmar bara som luftslott. För det är inte händelsen i sig som är paradiset - det är känslan av härligt pirr och meningsfullhet inombords.

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Ett organiserande sinne med ett starkt ego möts i samma kropp som en fri konstnärssjäl

Publicerat den 18/05/2020 av Cecilie

Jag vet inte om de flesta hjärnor fungerar precis så här eller om det bara är min - eller något däremellan. Förmodligen gör vissa hjärnor det, andra inte.

En del av min hjärna vill så himla ”hjärna” styra upp saker i fack och skapa rutiner utav allt.

Om jag en dag njuter av en cykeltur kan inte den delen av min hjärna bara nöja sig med det utan då spinner den igång på att få in cykelturer som en regelbunden händelse i min vardag direkt. Samma sak med god kost - det ska genast struktureras upp och ske dagligen, missar jag min rutin har jag misslyckats. 

Om jag börjar följa en blogg eller annan kanal på nätet går mitt sinne omedelbart in för att skapa struktur där också, antingen i form av att en viss tid får spenderas på detta eller att jag ska läsa/se ett avsnitt varje dag, eller följa varje dags händelser. 

Allt ska liksom struktureras upp tills den fria inspirationen helt har tryckts ner och stängts in i en låda bakom lås och bom. Sinnet litar inte på att själen och inspirationen kommer leda mig till en balans i det som är bra för mig.

Men själen och anden vet, där finns tilliten till att jag i varje stund har svaret inom mig om jag bara går in i tillståndet där jag känner det vi kallar för magkänslan snarare än att låta sinnet och den logiska hjärnan styra mitt liv. Det tillståndet är också där jag är jordad, i kontakt med min inre visdom.

Vi människor brukar prata om vänster och höger hjärnhalva, den högra delen är förknippad med den fria inspirationen och skapande utifrån lust, och den vänstra delen med den logiska strukturen och  görande utifrån prestation.

Den högra delen av hjärnan styr den vänstra delen av kroppen - där finns det vi kallar den feminina energin som är förknippad med empati, medkänsla, kreativitet och omsorg.

Den vänstra delen av hjärnan styr den högra delen av kroppen och där finns den maskulina energin som är logisk, analytisk, rationell och målfokuserad.

Sinnet - den vänstra delen är delen av mig där egot är boss.  Egot är fantastiskt bra och viktigt eftersom det delar upp oss i olika personer, utan det skulle jag inte kunna njuta av att möta andra människor för vi skulle alla vara ett. Jag skulle förmodligen heller inte få just något alls uträttat utan den här delen av mig.

Men egot är också den del av mig som vill låta rädslor styra, som ser faror lura bakom inspiration. Egot tror att ett liv i lätthet och inspiration kommer innebära att viktiga saker blir glömda. Egot är rädd för stress utan att förstå att det är egot själv som skapar stress.

Egot vill tala om för mig att jag är otillräcklig om jag inte följer den struktur egot vill att jag ska följa. Egot vill låta mig veta att allt utom min magkänsla är viktigt. Den maskulina sidan i mig vill gärna hålla den feminina sidan fången. Hellre följa en annan människa eller en strikt plan helt och hållet än att låta min egen inre visdom tala - för när det sker kan egot för en stund vara förlorat.

 

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Livet är så himla fint

Publicerat den 17/05/2020 av Cecilie

Jag känner enorm tacksamhet.

Den här vandringen på vägen mot inre visdom har verkligen gett mig ett fantastiskt innehåll i livet på jorden.

Så många härliga vänner, fina möten, upplevelser, lärdomar.

Ett djup som får mig inse hur mycket jag tidigare kämpat för att hålla livet ytligt.

Jag är så himla tacksam över er som skrivit fina saker och hört av er efter mina ärliga inlägg om mitt medberoende, till er som erbjudit hjälp och förståelse.

Der är så vackert med all kärlek som kommer när vi vågar vara sårbara.

Jag är så tacksam över möjligheten att älska och acceptera mig själv fullt ut, även med de skuggsidor som finns hos mig. Jag har så länge jag levt velat vara och leva ”perfekt”, fixa och laga allt som inte är bara glatt och roligt. Men jag behöver inte fixas. Jag är bra ändå. Du behöver inte fixas. Du är också helt underbar just som du är.

Livet vill oss verkligen väl, tilliten till det är stor i mig. 

För ganska precis 4 år sen bosatte jag mig på en plats där de stöttande energierna fullkomligt håller mig trygg. Det är så fint att få vara här och bygga på en stark grund för allas vår räkning. 

Tack alla ni gudinnor som omger mig, ni guider och spirits som varsamt leder mig, mina bröder och systrar som delar vägen och ni förmödrar och förfäder som gått före och förberett. Tusen tack till dig som läser och som vandrar med mig mot inre visdom.

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Min inre jägare

Publicerat den 16/05/2020 av Cecilie

Jag jagar känslan av att vara uppskattad. Bekräftelsen från andra människor. 

Jag ser så lätt ett mönster i vad som är uppskattat, vilka beteenden som går hem och vilka ord som blir älskade.

Jag lär mig snabbt spelets regler i varje möte. Det här är en människa som vill bli dyrkad, och det här är en som uppskattar sårbarhet. Den här vill bli vägledd och den här längtar efter närhet och bekräftelse.

Jag ser varje människas behov samtidigt som jag gömmer mig själv bakom att försöka vara till lags. 

Min egen lilla röst blir tystad till förmån för andras röster.

Samtidigt slår jag då och då bakut och gör uppror inombords. Uppfattas som viljestark och bestämd. Men det är bara mina inre demoner som för ett litet krig med varandra. Den som vill vara andra till lags och den som vill gå sin egen väg. 

När jag ser mitt eget medberoende klart och tydligt blir det äntligen lite lättare att känna empati med mig själv. Mitt inre barn som bara vill bli älskat.

Min egen oförmåga att älska henne byts plötsligt i en moderlig känsla av att kunna hålla mig själv, mitt inre barn, vagga henne och säga ”Jag känner dig. Jag finns här. Du är alltid älskad vad du än gör” 

Och då, när mönster och murar rämnat, då kan jag också på ett ärligt sätt möta dig. Inte för att du ska ge mig kärlek och uppskattning eller bekräfta att jag duger utan bara för att möten med andra människor är underbara och härliga. 

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Skam, Medberoende och Rollspel

Publicerat den 15/05/2020 av Cecilie

Plötsligt är den där och sköljer genom mig. Skammen över mig själv. Känslan av att vara för mycket när jag går på om mina tankar och försöker få andra att se saker så som jag ser dem. 

Jag glömde återigen lämna utrymme för acceptans. 

Vad är det som gör att jag tappar medvetenheten i vissa människors närvaro? Att jag slår på min autopilot, börjar spela rollspel och får svårt att nå in till sårbarheten där inuti mig? 

Jag speglar förstås min omgivning. Och min omgivning speglar mig. Vad kom först? Hönan eller ägget? 

Olika roller för olika möten. Ständig anpassning efter den jag möter. Medberoendets starka grepp om min själ. Beroendet av att få andra människors gillande och acceptans. Rädslan för att inte bli älskad.

Och mitt i allt - insikten om att oavsett vad som händer så kan jag välja att älska och acceptera mig själv fullt ut. Jag kan stanna upp och finnas här för mig.

Det gör inget om någon eller några inte älskar mig. Det gör inget om ingen älskar mig. För jag kan faktiskt älska mig själv. 
 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Vi behöver inte sträva efter att vara varandra till lags

Publicerat den 24/04/2020 av Cecilie

Det gör så ont i oss när vi inte blir accepterade av våra medmänniskor. Vi känner behovet av flocken, enheten. Vi lägger vårt värde i händerna på varandra.

Tänk om vi skulle stanna upp en stund där. Det är okej att det gör ont - men har den jag är, min faktiska inre kraft, blivit förminskad? Nej, inte utav vad någon annan tycker. Men möjligen har jag förminskat mig själv genom min tanke på den andres åsikt.

Det är bara mitt omedvetna ego som har reagerat på någon annans omedvetna ego.

Andra människor kan tycka vad dom vill, men så länge jag låter det passera igenom utan att lägga någon värdering i det så spelar det ingen roll för den jag faktiskt är.

Att tillåta alla andra att få tycka, känna och leva som dem vill, Inte för deras skull, men för min egen, är en befrielse.

Jag behöver inte ta ansvar för andra människors åsikter. Även om det tycks gälla mig, så är det inte personligt. Det handlar ändå om den personen. 

Mina tankar om dig är ändå mina, dem säger mer om mig än dig. Dina tankar om omvärlden är ändå dina, och dem säger mer om dig än om din omvärld.

Vi är alla var och en varelser på jorden. Vi är här för att vara. För att uppleva. Vi är inte Görelser. Vi är inte här för att göra saker bara för att. Upplev varandet i stunden. Oavsett om du harvar och sår, skriver på en dator, vilar på soffan eller äter mat. Upplevelsen är det vi är här för, inte själva prestationen i sig. 

Du är här för DIN skull, för din upplevelse. Och Jag är här för min upplevelse. Sen kan vi dela dem och uppleva tillsammans.

Styrkan och kraften kommer inifrån. Den startar med en gnista och etablerar sig som en pulserande eld genom kroppen och vidare ut i världen. En eld av livsenergi.
 

Orden jag publicerar är framförallt till mig själv. Att få dessa ord till mig och varje dag fördjupa mig i dem är min process just nu. Allt det jag skriver om väcker mig från det omedvetna. Det hjälper mig att vara. Att någon annan kan läsa dem och själv välja hur hen vill reagera fördjupar min egen upplevelse.

Tack från djupet av mitt hjärta för att du läser, för att du finns och för dem speglingar vi kan se i varandra. 
 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Gud är ingen utomstående

Publicerat den 23/04/2020 av Cecilie

Många av oss har en bild av Gud som en figur utanför oss själva. En kraftfull gud med makt att straffa och belöna.

Allt fler har slutat erkänna sin tro på Gud, för vem vill tro på en sån Gud? 

Men inom oss växer samtidigt rädslan för att bli bestraffade av livet. 

Några av våra tankar kan vara:

”Jag är född med otur”.

”Karma! Du kommer få igen för det du gör”

”Det straffar sig att vara elak!”

”Det här kanske är straffet för att jag inte varit nog bra”

Jag tror inte att det finns en Gud som bor utanför mig själv eller att livet vill oss ont. Ingen där ute vill bestraffa oss utom möjligen vi själva. Det finns inga rätt och fel val i livet. Det är vad vi tycker om det som gör det till endera.

Allt finns inom oss. Alla är vi lika sammankopplade med alltet, med varandra, med Källan. Ingen kan vara mer gudfruktig och ha större rättighet eller tillgång till himmelriket än någon annan. 

Guden eller Gudinnan är en bild jag skapar utifrån min inre källa. Namnen har vi hittat på för att känna igen våra Gudar och Gudinnor men det spelar egentligen ingen roll om du kallar dem Jesus,Buddha,Oden,Freja eller Allah.

Om du vill kalla Källan vid ett namn är det viktiga ändå din känsla, vetskapen om att vi alla och allt är Gud, kraften bor inom oss.

Gud är kärleken inom oss.

Du är Gud. Du är källan. Du är allt. Du har himmelriket inom dig.

När vi känner Tacksamhet över livet, då är det Gud, din inre magi eller det jag kallar källan. När vi känner villkorslös kärlek så är det Gud. 

Så vad behöver du för att vara tacksam och känna kärlek? Stanna upp och känn efter. Vad kan du känna tacksamhet för här och nu? 

Du har all rätt att känna alla dina känslor. Du har all rätt att vara hela du. Du har all rätt att känna och utrycka dina behov och bestämma över din kropp. Vi kan inte kräva något av någon annan men vi har all rätt att önska. 

Det du lägger ditt fokus på, det kommer växa.

”Den som har tacksamhet - hen skall få mer att vara tacksam över.” - Attraktionslagen 

Citronfjärilens budskap genom Solöga:

”Var lugn. En ny dag innebär en ny början. Din gåva är en ny start".

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Magi börjar inom oss

Publicerat den 22/04/2020 av Cecilie

Med insikten om att allt börjar inom mig kommer också tilliten till att allt är möjligt. Jag behöver inte vänta på att världen eller någon annan ska förändras - för det är i mitt hjärta, i min själ, det hela börjar. 

När jag förändrar mitt sätt att se på dig kommer du att förändras i mina ögon. Så länge jag ser på dig på ett visst sätt kommer du för mig alltid att vara den jag ser oavsett hur mycket du utvecklas. Och detsamma gäller livet och omvärlden - allt det vi ser i vår omgivning är en spegling av det som finns på insidan. Det är därför två människor kan betrakta en och samma värld men se helt olika saker. 

När vi accepterar det som är kan vi göra medvetna förändringar. Det är lätt att tro att acceptans och förändring står i motsats till varandra eller att acceptans är lika med resignation, men det är i så fall en illusion. När jag accepterar det som är kan jag göra dem förändringar inom mig som jag behöver för att följa med livets ström och därmed följer också min syn på omgivningen.

När jag inte accepterat försöker jag istället att förändra det som är utanför mig själv vilket är en omöjlig ekvation och även om jag för en stund tycks ha lyckats så krackelerar snart min värld av att insidan fortfarande står inställd på ”icke-acceptans”. 

All förändring och upplösning börjar inifrån.

Det som pågår i världen nu är en frekvenshöjning från tankens och sinnets nivå till det djupare, andens medvetenhet. Den har pågått ett tag och sakta sprider den sig bland mänskligheten. 
Förändringar börjar i liten form, någonstans inom någon eller några. När förändringen fått tillräckligt stor spridning skapas yttre speglingar i vår fysiska värld. Inte av att vi tar kontrollen och agerar utan av att vi tillåter den att få ske i sin takt. 

Klimatet räddas inte av att människan försöker ta kontrollen och fixa, det är inte våran uppgift att försöka kontrollera utan att leva utifrån vår inre magi och se att jorden är en del av det. 

Låt din inre magi komma fram, skapa ditt inre himmelrike. Det kommer avspeglas i din omvärld och vi kan tillsammans uppleva en ny jord. 

Öva dig varje dag på att känna efter Vad som får dig att känna dig fantastisk, magisk och bra.

Vad får dig att vilja ge av din kärlek?

Om du just nu har det svårt med alla förändringar så är det fullt förståeligt, du behöver bara acceptera det för att lindra kampen inom dig.

Om du känner oro för andras åsikter om dig och dina val så är det också fullt förståeligt. Om du bär på konflikträdsla och brist på självförtroende så är det rimligt, det är en del av tankens, egots och sinnets baksidor. Om du nu kan acceptera oron och rädslan som den är utan att rygga tillbaka och gömma dig så kommer den släppa. 

Om du känner att det är svårt att känna ditt innersta så är det inte så konstigt, det kan vara ovant. Acceptera det som är och låt förändringen få ha sin takt. 

Vi praktiserar vår inre visdom för att överleva. Nu gäller det för oss att acceptera för att kunna kliva bortom rädslorna. Just jag har något speciellt att ge till världen. Och just du har något speciellt att ge till världen - Se det.

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Sårbarhet och Acceptans

Publicerat den 21/04/2020 av Cecilie

Sårbarhet är så otroligt vackert  och ödmjukt för mig, nära förknippat med kärlek. 

Att ärligt kunna stå upp för de känslor som finns där innerst inne och erkänna våra rädslor, sorger och maktlöshet när dem sköljer över oss.

De flesta av oss känner någon form av kärlek och glädje när vi träffar på ett nyfött barn, en hundvalp, en kattunge, ett lamm, föl eller annan ny varelse. 

För i den nyfödda finns den här sårbarheten och maktlösheten. Det finns ingen fasad eller mur, ingen separation. 

Sårbarhet får hjärtat att smälta medan Stolthet och fasader får hjärtat att vilja kapsla in sig hos betraktaren.

Det är svårt att blotta sin sårbarhet ibland. Jag har gjort en lång resa genom stolthet och separation inom mig där jag hittat på vad som helst för att slippa erkänna min rädsla och sorg. Känslan av att jorden skulle gå under om jag visade min sårbarhet öppet. 

Som barn hatade jag verkligen att gråta öppet om jag ramlat och gjort illa mig. Jag kände mig så liten och svag. Jag blev arg när någon frågade hur det gick. Min dotter är likadan. Det är så härligt och omvälvande att få möta mitt inre barn på nytt genom min dotter, att som vuxen kunna stå bredvid och se henne ger mig förståelse och förlåtelse till det inre barnet i mig som jag aldrig tyckte om när jag var barn själv. 

Den här stoltheten finns fortfarande inom mig och jag kan komma på mig själv med att kämpa emot min egen sårbarhet. Det är lättare att erkänna efteråt - ja jag var rädd, jag var ledsen, jag kände mig dum eller otillräcklig. Men just i stunden kan min första reaktion vara försvar. Jag har då inte själv accepterat min rädsla än.

Jag kan säga ”nej jag är inte rädd, men...” och där kommer något rättfärdigande över mitt beteende där jag ofta projicerar på andra människor.  ”- Jag är inte rädd men jag tycker vi ska tänka på det här, det borde du med göra...” kan vara en typisk inbäddad rädsla där jag skyddar min egen sårbarhet med en mur av projektion på hur någon annan borde bete sig, istället för att erkänna mig maktlös och liten inför naturen och universum, inför döden och alltet. 

När jag vill hålla fast vid en fasad av styrka och  oräddhet ser du inte hela mig, du ser inte mitt innersta och vi möts inte på djupet.

Om jag hävdar att jag är orädd men samtidigt går upp i motstånd mot någon eller något talar jag emot mig själv. Alla motstånd jag känner inom mig bottnar i min rädsla på ett eller annat vis. 

Den här sidan hos andra människor skrämmer mig ofta. All form av separation från de egna känslorna skrämmer mig därför att det påminner mig om min egen oförmåga att vara sårbar och ärlig.

Fasaden av oräddhet och styrka gör oss onåbara för varandra, och att inte nå in för att en fasad står i vägen är det svåraste att hantera för mig. Det påminner mig om någonting från min  barndom. Om sättet att leva utan att riktigt gå in i det innersta, att undanhålla en del av sig själv. 

Fysisk separation skrämmer inte mig. Jag är inte rädd för att bli fysiskt lämnad för jag har inte mycket erfarenhet av det från min barndom. Däremot är jag rädd för att bli själsligt lämnad som jag kallar det, när vi blockerar människor från vårt innersta. När vi inte släpper in någon i sårbarheten och känslorna. 

Jag tror att acceptans är enda sättet att möta fasader och tillstånd av separation  på. Att acceptera, älska och finnas där för mig själv eller någon annan som är rädd eller ledsen utan att våga erkänna eller visa det. 

Endast genom att fullständig acceptera allt som är i varje ögonblick kan jag nå inre frid. 

Oavsett om jag skräms av separation och ibland vill reagera med mer separation så älskar jag och accepterar mig själv fullt ut.

Oavsett om du sätter upp en fasad framför din sårbarhet så älskar jag och accepterar dig fullt ut. 
 

Sista dagarna har jag mött många fåglar. Jag delar deras budskap genom Solöga

Skata: Du har förmågan att skapa skönhet överallt just genom att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld/världen. Du skapar skönhet genom att först känna kärlek – eftersom skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinna sig i ditt liv igen. Med andra ord, har du något du oroar dig över och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer att infinna sig. Ditt problem löser sig.

Blåmes: Låt dig inspireras av ögonblicket och fånga tillfället i flykten. Lev och agera helt i nuet. Min gåva till dig är att vara spontan.

Talgoxe: Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör. Med andra ord - du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

Fiskmås: Det är viktigt att våga vara först. Mod får du av att lära känna dig själv och din kraft. Din gåva är framåtanda. Fiskmåsen sa: För att visa mitt mod är jag alltid först. Det är det som har gjort mig så känd.

Kaja: Tillsammans är vi starka. Min gåva till dig är att göra/skapa något med hjälp av andra. Här handlar det om att det är fördelaktigare att vara många som verkar för samma sak. Ju fler desto bättre.

Duva: Ta hand om ditt hus/ditt hem eller din familj. Min gåva till dig att skapa dig en trygg omgivning. Ägna dig åt konkreta saker för att få en fast grund att stå på. 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Vi är alla missbrukare

Publicerat den 20/04/2020 av Cecilie

Att stanna upp och andas igenom känslor, fundera på livet och våga uppleva har inte alltid varit min starkaste sida. Och jag ser hur vårt samhälle är fyllt av sånt som triggar flykt och snabba impulser.

Barn och ungdomar lär sig tidigt fly in i den virtuella världen istället för att möta sina egna känslor. Allt ska gå snabbt. Känner jag minsta lilla känsla ska den genast dövas på alla tänkbara vis - snabba sociala medier, bekräftelser utifrån, filmer att fly in i, fixering vid vårt eget utseende, mobiltelefoner där vi snabbt kan söka upp varandra och förvänta oss svar direkt, socker, alkohol, droger att döva kroppen och hjärnan med.. 

Vi har alla blivit missbrukare av något slag. Men tiden har kommit nu för hela samhället att vakna upp ur denna bubbla av omedvetna flyktbeteenden. 

Jag skriver ibland om att vi har val. Men det är inte riktigt hela sanningen. För så länge vi är omedvetna har vi inga val. Vi handlar helt utifrån den snäva föreställningen vi då lever i, ofta egots rädslor. Om du lever i en destruktiv relation med en partner som gör dig illa men inte tror dig kunna ta dig ur relationen, eller om du varje dag går till ett jobb du vantrivs med där din chef kanske trycker ner dig, så handlar det mest troligt inte om att du faktiskt väljer destruktiviteten utan om att du är omedveten om att du skulle kunna skapa ditt liv på ett annat vis. Eller om du äter stora mängder mat, Tränar osunt mycket, plågar dig själv på olika sätt.

Din rädsla, ditt ego, väljer det som du känner till därför att det skapar en illusion av trygghet. Om misshandel och mobbing är vad vi känner till, så är det tryggare för egot än att inte veta vad som kommer hända om vi går därifrån. Oavsett om misshandeln kommer från dig själv eller om den tycks komma utifrån.  

Vi ägnar överlag väldigt mycket tid åt vårat eget utseende idag. Vi sminkar och fixar, opererar, tränar kroppen att minska fettmängden och öka muskelmängden för att se ut på rätt sätt. Jag har själv otaliga gånger gått i den här fällan. Kommit på mig själv med att lägga min identitet i mitt utseende.  Det här är också ett sorts missbruk. En flykt från vårt inre. För det är inte hur vi ser ut som berättar vem vi är. Det är hur vi ser inåt och hur vi ser på livet. 

En medveten själ hittar styrkan och kärleken inifrån och i tillit till livet.

För att bli medvetna behöver vi återkoppla till närvaro. Det är här och nu livet pågår. Inte i bekymmer över dåtiden eller framtiden. Medvetenhet är närvaro. Medvetenhet är kärlek. Medvetenhet är livsenergi. Medvetenhet är att våga stanna upp och sitta still i båten, att låta din visdom få komma till dig istället för att jaga flyktiga känslor eller fly från skav. Om vi saktar ner strömmen av tankar och impulser och istället börjar lyssna till tomheten bakom så ryms din inre visdom. 

Djurens budskap genom Solöga

Fasanen: "Ta din kunskap på allvar och använd dig av den. Praktisera din visdom. Din gåva är att vara medveten om din egen visdom. "

Fasanen sade: Jag och visdomen är ett. Jag praktiserar min visdom för att överleva. Här gäller det för dig att kliva ur rädslorna. 

Till exempel rädslan att inte ha något att komma med, att inte vara värd något eller att inte kunna bidra med något. Just du har något speciellt. Inse det.

Rådjuret: 
"Bejaka kärleken i ditt liv. Min gåva till dig är att få kärleken att växa. Rådjurens visdom är att se med kärlek på världen. För dig gäller det att begagna dig av deras synsätt och att stärka kärleken i ditt liv genom att ge kärlek till dig själv och till andra."

Haren: "Släpp taget och ge dig hän i glädje. Ta det avgörande steget nu. Min gåva till dig är att visa företagsamhet.”

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Ge dig hän och skapa ditt liv

Publicerat den 19/04/2020 av Cecilie

Vi kan skapa våra liv så som vi vill ha dem. Det är möjligt! Med medvetenhet i mötet med det inre har vi chansen att skapa inifrån och ut.

Men det innebär att vi också behöver kunna utrycka våra inre önskningar utan att själva känna motstånd.

Om jag önskar mig mera egentid i familjen men samtidigt känner att jag inte har rätt till det eller inte borde känna så, så behöver jag först eliminera mitt eget motstånd. Jag kan inte förvänta mig att bli mött av någon annan om jag inte möter mig själv.

Det kan också innebära att vi behöver utrycka vårt nej. 

 Ett nej sprunget ur en insikt om vad jag vill eller kan, eller inte. Ett nej där jag själv har eliminerat mitt eget motstånd mot detta nej först och främst. 

Ett nej som endast är en negativ reaktion sprunget ur motstånd utan insikter skapar mera motstånd medan ett tydligt nej sprunget ur en insikt om hur jag vill ha det kan förändra mitt liv. 

Vad gör pengar med världen?

Pengar kan skapa glädje och lust, motivation och inspiration.

Pengar kan också skapa rädsla, stress och press. Om jag får betalt för något blir jag kanske rädd att inte prestera tillräckligt bra. I det här skiftet från omedvetenhet till medvetenhet behöver vi också bli medvetna i vår relation till pengar. Låt inte pengar ge dig en anledning till rädsla och stress. Låt pengar få vara en rolig möjlighet. Vad behöver du för att kunna känna dig glad och tacksam över alla pengar som passerar ditt liv? 

Meditera och känn efter vad som rör sig i dig. Vad händer om du ger dig hän? Kan du släppa motståndet inom dig och istället stötta dig själv i att få skapa ditt liv så som DU önskar, inte utifrån en norm eller utifrån någon annans önskan? 

Örnens budskap:

"Dela din visdom med andra. Min gåva till dig är att sprida din visdom."

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Kris eller välbehövlig paradigmskifte?

Publicerat den 17/04/2020 av Cecilie

Jag har pratat och skrivit om det förut. Valet vi har nu. Om vi vill se den här tiden som en svår kris eller som ett nödvändigt och viktigt skifte för våran och moder jords överlevnad.  

Du har säkert förstått att jag väljer det senare. 

Att få vara synkroniserad med jordens helande här och nu är en fantastiskt upplevelse. Vi stannar upp en stund nu. Tar några djupa andetag. Tillåter oss att känna. Sakta ner. Göra plats för närvaron som under lång tid fått stå tillbaka för prestation och det vi kallat utveckling. 

Tacksamhet återinförs. Det fanns en tid när vi välsignade maten och tackade för den innan vi åt. Vi bad kvällsbönen innan vi la oss. Vi satt långa stunder med handarbete eller mötte jorden med våra bara händer när vi brukade den för vårt levebröd. Vi tog inget för givet.

Och nu är tiden här för att återinföra tacksamheten, meditationen, bönen, mötet med jorden. Kraften i att leva här och nu. 

Jag har haft förmånen att vara en utav dem som började förberedas tidigare än många andra. Utan att veta i förväg vad jag förberedde mig för har jag på olika sätt genom åren tränats i mötet med jorden, med djuren, med bönen, meditationen, tacksamheten, närvaron tillsammans med andra systrar och bröder med liknande uppgifter. Det hjälper mig nu att känna mig lugn och redo för detta paradigmskifte.Och att också kunna finnas till hands för dem som känner sig mindre redo. 

Att abrupt bli väckt ur illusionen om evigt liv skapar rädsla i världen nu. Fullt förståeligt. Även om vi tror att vi är medvetna om att vi och våra närmaste en dag ska dö från den här fysiska kroppen är det för många så långt bort att det tycks ljusår iväg. Att ta livet för givet skapar distans från den starka inneboende livsenergin som finns i allt.

Den här upplevelsen är något som antingen kommer ta död på vår fysiska kropp eller också öppna upp för att ta livet till en ny nivå och leva det mer fullt ut.

Tusen Tack för att du läser, för att du finns och för att du är en del utav mig. Var du än befinner dig och hur du än väljer att leva ditt liv - Ta hand om dig, du är älskad! 

 

Öva dig i närvaro och tacksamhet genom att varje morgon skriva ner 10 punkter av det du är tacksam över i ditt liv, vad som helst. 

Vid varje måltid - sänd en tacksamhetens tanke eller bordsbön för maten på tallriken, känn hur den kommer fylla dig med liv och energi. 

Och Varje kväll innan du somnar går du igenom allt du känner Tacksamhet för under dagen som gått. 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Själslig enhet - fysisk separation. Acceptans och inre frid.

Publicerat den 16/04/2020 av Cecilie

Den själsliga enheten börjar inom mig. Där jag tillåter mig att vara hela jag, tillåter mina egna känslor och håller om dem istället för att stänga dem ute. 

Döden är en illusion om separation. Vi tror att det är när vi dör som vi separeras från varandra. Men i själva verket är det precis tvärt om. Det är då vi går tillbaka in i enheten med alltet och släpper taget om den fysiska separationen. Vi separerar visserligen från kroppen, illusionen kroppen som kan liknas vid en dröm eller en film vi har under en begränsad tid, mätt i klocktid.  

Meningslösheten och hopplösheten som kan kännas här i vår kropp är bara ett par steg ifrån upplysning. 

När vi ser att allt är tomhet, att det inte finns någon mening i sig med det vi presterar kan det kännas oändligt meningslöst. Vi är då endast ett litet steg från depression. Men på samma gång kan vi se att allt är livsenergi, en energi inom oss och runt om oss som ingenting har att göra med yttre form, då är vi också väldigt nära upplystheten, gudsnärvaron eller ett med alltet om du så vill kalla det. Det är då vi släpper taget om illusionen av separation. 

Allting går i cykler.  Vår energi går i cykler, livet, årshjulets växlingar i naturen, döden och livet. 

Under cykler av lägre energi i vår kropp behöver vi gå in i vila och återhämtning precis som jorden och naturen gör. 

Om vi inte accepterar det kommer sjukdom. Vi kan inte kontrollera energin och bestämma oss för att ignorera dessa cykler så som mänskligheten nu länge försökt göra. 

Vi har under en tid befunnit oss i ett kollektivt tillstånd av lägre energi men vi har samtidigt ignorerat detta. Som svar på den ignoransen har vi nu fått en kollektiv sjukdom, ett virus, som sprider sig över jorden för att se till att vi låter den vilan som krävs få ta plats. Efter en cykel av lägre energi kommer cykler av högre energier och för att kunna följa dem är återhämtningen nödvändig. 

Återkommande negativa känslor eller sjukdom kommer ofta med ett budskap. Det vittnar om behovet av mer närvaro, och kommer som en hjälpande signal till att sluta tänka och prestera så mycket, att vakna och uppleva livskraften i tomheten, nuet. Det är närvaron som kräver din uppmärksamhet. 

Allt det som vi accepterar helt och fullt leder oss direkt till inre frid. Att vara transparent, dvs låta saker och ting gå rakt igenom oss, är ett sätt att acceptera. Varje försök att skapa bubblor eller murar för att stänga energier och känslor ute är egots illusion om att vi inte klarar av att låta något passera igenom.

Öva genom att uppleva något fullt ut. Barns skrik eller grannens oväsen till exempel - upplev det och låt det passera igenom. Låt inte din kropp och ditt sinne bli en vägg av motstånd mot vilket det du upplever kan studsa utan låt det bara passera rakt igenom. Även om det väcker känslor av frustration, sorg, ilska så låt också dessa få finnas och upplevas utan att du behöver agera. Acceptera känslorna och låt dem passera igenom dig. Du är inte dina tankar och känslor, du är iakttagaren som upplever dem. På samma sätt som när du tittar på en tavla, du är inte tavlan - du är iakttagaren som upplever tavlan. 

Dessa fåglar visade sig och pockade på uppmärksamhet under morgonen: 

Domherrens budskap - Du behöver tid för dig själv och ett eget utrymme för att kunna växa. Min gåva till dig är att ha ett eget utrymme, en egen sfär att verka och att växa i. Här handlar det om att skapa tid och utrymme åt dig själv..

Talgoxens budskap - Känn tillit, Det du gör är fullkomligt rätt.Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör.Med andra ord du kan slappna av, du är på helt rätt spår.

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Att ta oss själva och vårt jobb på alvar

Publicerat den 15/04/2020 av Cecilie

Jobb är inte enbart det som drar in pengar och inte heller nödvändigtvis det som är tungt eller jobbigt.

Jobb kan vara lätt, kul, enkelt, utan en krona i inkomst men det kan också vara tufft eller svårt, och det kan handla om allt ifrån att utvecklas personligt, det inre arbetet, till att skapa sånt som kan ses med blotta ögat eller städa och röja på olika sätt, ta hand om hemmet och barnen.

Det här har varit en svår punkt för mig som egen företagare och människa. Att se att det jag jobbar med är värt något även om jag inte går till en arbetsgivare som ger mig ett schema och lön därefter har många gånger varit svårt. Jag nedvärderade länge det jag själv gjorde och tyckte att andras, kanske framförallt mina partners, jobb alltid var mer värda, viktigare på något sätt. Även om jag kämpade hårt all min vakna tid tycktes jag aldrig tillräcklig i mina egna ögon.

Men jag ser nu att allt det jag gör här på jorden är stort, för det viktiga är inte prestation utan upplevelse. Och om jag upplever något som roligt, härligt, skönt, fint och värt att göra så är det alldeles tillräckligt.

Och det gäller dig också, du som läser.

Om du som jag tror att det du gör inte är tillräckligt så vill jag säga till dig att du alltid är tillräcklig, även om du väljer att ligga i sängen hela dagen för att du behöver vila. Allt annat är en föreställning grundad på ett samhälle där vi olyckligtvis hamnat i ett ekorrhjul där vi jagar på oss själva och varandra att göra mer och visa att vi är värdiga genom prestation.

Och kanske är det så att vi kvinnor har lire extra mycket av den här otillräcklighetskänslan, efter väldigt lång tid i förtryck till förmån för den manliga kraften. Vi ska vara både omhändertagna och mjuka men samtidigt tuffa, starka och hårt arbetande. Vi ska ta hand om familj men ändå arbeta och göra karriär. För vem är vi annars, om vi inte uppfyller allt det? 

Men Vi kan släppa den föreställningen nu. För vi är sedda, älskade och tillräckliga bara genom att finnas till.

Och du: Jag känner dig. Tusen Tack för att du är en del av mig och att jag får vara en del av dig. Tack för att du läser min blogg. All lycka och kärlek vill jag ge dig. 
 

Ett av mina käraste arbeten är få skapa utrymmen för andra kvinnor att möta sig själva och varandra på olika områden. Sista helgen i maj har vi ett retreat som heter Kvinnlig kraft och jag ser så mycket fram emot att den här gången få gå lite djupare in i den processen tillsammans med andra kvinnor som redan har vandrat en bit på vägen i sitt eget utforskande. Den här gången kommer det handla om att hitta och stärka vår självkärlek på den väg vi vandrar som ljusbärare och kärleksspridare. 
I går målade jag en tavla till ära för denna retreat - Goddess Power! 

 


 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Livet och döden behöver få gå hand i hand

Publicerat den 11/04/2020 av Cecilie

Jag fick en insikt. En insikt om hur vanligt det är att vi inte riktigt lever livet fullt ut förrän döden står utanför dörren. Vi kanske tror att vi är odödliga och unnar oss därför inte att känna allt det som vi kan känna här och nu. För många så består vardagen aldrig i att prata om något djupare än vad vi gjort på jobbet, vad vi ska äta till middag eller vad vi ska se för serie på netflix. Allt det där som ligger på djupet i hjärtat, vår innersta längtan, den får ligga där djupt begravd fram till den dagen vi ligger på dödsbädden och känner att vi skulle ha lättat vårt hjärta lite tidigare. 

Jag tror att medvetenheten om döden gör oss mer levande och jag tror att vi bara kan vara helt ödmjuka inför det faktum att vi inte har kontroll över livet eller döden när vi lever med döden som livspartner. Och med det menar jag inte att vi behöver vara dödligt sjuka men att vi faktiskt kan vara fullt medvetna om att vi alla en dag ska dö. Och fram till dess kan vi passa på att leva fullt ut. 

Den här tiden med coronan skapar inte bara rädsla och död, den skapar också så mycket fint. Kreativitet, ödmjukhet, kärlek. Nu ser vi människor att vi har mycket att vara tacksamma över. Mycket som vi tagit förgivet. Jag känner stor tacksamhet inför livet, inför att få leva hrä på jorden  i ett land där vi är fria. Jag är tacksam över att ha mat på bordet varje dag, jag är tacksam över att få ta emot pengar. Få ta emot kärlek. Över tiden att nu känna efter vad som är min innersta längtan.

Moder jord balanserar sig. Vi människor vaknar upp. Tillsammans med jorden uppgraderar vi oss nu till en högre frekvens och ett högre medvetande. 

Min kreativitet är stor nu. Och vilan får plats. Jag känner stor tacksamhet över att få leva här på jorden, separerade i fysiska kroppar för att kunna möta varandra, spegla varandra och väcka känslor i varandra. Vad mina ord, mina bilder och min närhet än väcker i dig så är jag tacksam över att du just nu läser dessa ord. För det ger mening till mitt liv. 

Konst handlar för mig om att väcka känslor - i mig och i andra. Men stor glädje och passion har jag målat moder jord och mänsklighetens uppvaknande i denna tid - Tavlan Awakening. 

 

Tusen Tusen tack för att du läst och för att du finns! All kärlek till dig och välkommen åter. Hör gärna av dig till mig om du känner för det, jag älskar att läsa om dina reflektioner och tankar. Glad påsk och många kramar till er där ute!

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Older posts →