Trygghet i relationer

Publicerat den 09/09/2020 av Cecilie

I går kom en fråga upp som jag inte riktigt hade svaret på direkt i ord, men där orden i dag har landat för att kunna beskriva ett svar som stämmer bra för mig.

Frågan var: 

Vad får mig att känna mig trygg och hållen i en relation? Vad väcker känslan av samhörighet?

Fundera gärna på vad den här frågan väcker i dig, och vilka relationer kommer upp som exempel på att du känner trygghet, eller motsatsen - att du saknar stora delar av trygghet och hållenhet.

För mig behöver det inte alls gälla kärleksrelationer utan det kan handla om vänner, kollegor, släkt/familj. Men ju närmare vi står varandra och ju mer sammanflätade våra liv är desto viktigare och större blir dessa punkter för mig.

De här svaren har landat i mig idag:

• Att jag blir lyssnad på när jag blottar mina känslor, utan att den som lyssnar försöker ge mig råd eller lösa eventuella problem. Jag uppskattar Känslan av att det inte gör något om det så tar hela natten, för den som lyssnar vill verkligen ge mig det utrymmet. Och med den känslan kommer jag oftast över känslorna ganska snabbt och kan somna/vila i det.

• Att få frågan ”vad behöver du?” Eller ”vad kan jag göra för dig?” (Med en ärlig vilja att också finnas där, inte bara fråga av plikt.)

• Trygghet känner jag när den andra parten är lugn och trygg och stannar i tillit oavsett vad som kommer på tal och även om jag för stunden freakar ut.

• Att vi tillsammans i förväg pratar om och kommer överens om allt det som rör våra gemensamma intressen. Tex hur tiden ska spenderas inom familjen eller på jobbet, hur utrymmet på gården ska användas av oss som bor här, vilka inköp som kan/ska göras nu, om/vad vi för stunden ska se på tv, vilka räkningar som ska betalas om vi måste sålla just nu etc. Allt från små till större saker inom det området relationen sträcker sig.

• Att vi är överens om att vi inte gör någonting alls innan vi har en överenskommelse. (Inte bestämmer enväldigt över tiden, relationen,utrymmet eller räkningarna innan vi vet att samtycke finns)

• Att den andra parten i relationen vill vända sig till mig (istället för bort från mig) och prata om allt som rör vårt område, att hen blottar sina tankar och känslor för mig utan att för den sakens skull lägga ansvaret för sina känslor eller sitt liv i mina händer.

• Att vi båda är beredda att ägna tid och kraft åt relationen/partnerskapet/det vi har gemensamt.

• Stöd och uppmuntran till varandras utveckling. Samt ödmjukhet,empati och förståelse när saker inte gått som vi trott eller hoppats.

Tusen tack för att du läst och återkoppla gärna till mig med tankar och inputs!

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Trygghet i relationer "

---

Kommentera

Skicka

Utvecklingsfas och Vattenfasta

Publicerat den 20/08/2020 av Cecilie

I natt drömde jag om larver som hängde från taket och ramlade ner i sängen. Jag satte mig upp och bad Andreas tända lampan så jag kunde se larverna men när han tände insåg jag att det var en dröm. 

Under morgonmeditationen kollar jag i Solögas bok om larvens budskap:

” Du befinner dig i en stor utvecklande fas i ditt liv just nu. Denna fas skapar förnyelse på alla plan. Min gåva till dig är att genomgå en förändring” 

Det här träffade precis rätt. För så känns det. Under helgens kurs fick jag åter igen möta den gamla rädslan att göra fel. Och som den synkronisitet jag så ofta upplever skrev min älskade vän Lina sen så fint om sin upplevelse i just denna rädsla i går.

Om hur farligt det kan kännas att väcka ”negativa” känslor hos andra människor. 

Och jag kopplar det direkt vidare till rädslan för separation, rädslan för att bli utestängd och inte få vara med flocken, klanen, familjen... 

Som barn klarar vi oss inte ensamma. Det är rimligt att ett barn gör allt för att få vara med.

Men jag börjar förstå nu att det är inte farligt att väcka känslor i andra människor även om det kan vara känslor som är obehagliga att möta. För även om mina val eller mina ord gör just det och även om andra människor rent av har en åsikt om att jag gör fel, så är det okej. Eller rent av mer än okej. Låt oss få upp alla obearbetade känslor i ljuset för att få möjlighet att se och förändra! 

Så länge jag talar mitt hjärtas sanning och utrycker mina behov, tankar eller önskemål utifrån kärlek, till mig själv och i förlängningen till mina medmänniskor, så är det inte mitt ansvar att oroa mig för hur eller om andra ska ta emot mig, eller vad andra människor tycker om mig.

Idag är dag 1 på en 4 dagars vattenfasta. En resa in i mig själv för modet att möta alla de känslor som vi vill kalla ”negativa” och en resa för att släppa det som inte längre behövs på vägen genom livet. 

Jag tackar dig mitt medberoende för all erfarenhet du givit mig, för den resa vi gjort tillsammans. jag känner att jag börjar tillfriskna nu och lämnar dig därför att transformeras till styrka och energi, växtkraft och pånyttfödelse.

Tack!

Ps: Vill du Följa Lina på hennes resa hem så kan jag från hjärtat rekommendera https://www.facebook.com/schoolofmotherearth/

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Utvecklingsfas och Vattenfasta "

---

Kommentera

Skicka

Utdrag ur Vägen mot Inre Visdom - Attraktionslagen

Publicerat den 08/08/2020 av Cecilie

Medvetenhet om Attraktionslagen 

Någon gång under början på min inre resa kom jag i kontakt med begreppet “attraktionslagen”.

Jag vill inte påstå att du behöver tro på det här för att kunna leva ett meningsfullt liv, men för mig känns den i allra högsta grad viktig att ha med i bakhuvudet under mitt liv här på jorden. 

Attraktionslagen är en universell lag som fungerar lite som en magnet, det som är lika dras till vartannat. 

Vi kan jämföra den med gravitationslagen som alla känner till, den som enkelt förklarat innebär att jordens inre dragningskraft gör att allt inom jordens atmosfär dras in mot jorden, eller som vi ser det - det som släpps i luften faller till marken. 

Attraktionslagen, som alltså istället fungerar som en magnet är svårare att se med blotta ögat eftersom den framförallt handlar om energier. 

Attraktionslagen kan också vara svår att förstå eller ta till sig, eftersom vi inte alltid vill se vår egen del i det som händer i livet, Och jag tror kanske inte alltid heller att vi kan styra över det som händer, en del av livet handlar helt enkelt om att välja hur vi bemöter det som kommer till oss även om det är något helt annat än vi hade tänkt eller hoppats på.

Det finns idag inte vetenskapliga belägg för attraktionslagen så som det gör för gravitationslagen men inom kvantfysik har gjorts en hel del spännande upptäckter där man bl a sett att forskarnas närvaro eller icke närvaro påverkat resultatet på experimentet. Enkelt förklarat: deras förväntan om vad som skulle ske skapade utrymme för att just det skedde, vilket inte hände när ingen var närvarande.

Det här känns ganska komplicerat att försöka förklara eftersom jag inte är någon fysiker själv, men det är en viktig pusselbit på min resa och har gett mig en förståelse för hur de blockeringar och föreställningar vi bär med oss genom livet också påverkar hur våra liv fortlöper. 

Tänk dig att allting som existerar är uppbyggt av energier. Dina tankar, din kropp, känslor, pengar, allt fysiskt material omkring oss är olika typer av energier. Energi kan också beskrivas som vibrationer, du har säkert hört begreppet “vibrera av energi”.

Attraktionslagen verkar på de vibrerande energierna så att det som sänds på samma frekvens dras till vartannat. Du kan jämföra det med en radiokanal, om du sänder på en frekvens behöver den som ska lyssna ställa in samma frekvens för att kunna höra. Det går inte att vara inställd på en annan frekvens för då når det inte fram. Energierna dras sen dit liknande energier redan befinner sig. så kallad “Negativ energi” dras till negativ energi, kärlek dras till kärlek, pengar eller tanken på pengar drar till sig mer pengar osv. 

Med detta i bakhuvudet kan vi då tänka oss att det vi tror på och tänker på drar till sig mer av det samma. Om vi har en föreställning om att något är på ett visst vis, kommer vi dra till oss det som “bevisar” att vi har rätt för att lika dras till varandra. 

Ett exempel kan vara en föreställning om att jag är en sån som inte förtjänar att bli älskad, och jag kommer bli lämnad när människor ser mitt sanna jag. Det här är givetvis en “sanning” som bara existerar i min hjärna, alla människor förtjänar kärlek och kan bli älskade för den dem är. Men så länge jag tror på den här föreställningen kommer jag också sända ut signaler som andra människor uppfattar och jag kommer bete mig på ett sätt som inte ger mina medmänniskor så stort utrymme att välja om dem inte är mycket medvetna och klarar av att möta den här föreställningen på ett annat sätt än jag förväntar mig. Människorna omkring mig kommer känna av mitt inre självhat och dem kommer tro på dem signaler jag sänder ut om att jag inte är älskvärd. Enda möjligheten att bryta detta mönster är då att jag själv blir medveten om vad som händer i mig och förändrar det, kanske genom att jag möter en väldigt medveten människa som står kvar och förklarar vad som händer för att jag själv ska kunna öppna upp mina sinnen och göra förändringen i mig.

Attraktionslagen verkar överallt och det kan också handla om att jag har en vana att tänka negativa tankar. Varje negativ tanke vibrerar på en frekvens dit fler negativa tankar dras och jag kommer på så vis också dra till mig händelser som förstärker dessa tankar. Jag är då inne i en så kallad ond spiral. Om jag tänker att jag önskar mig ett stort hus, en kärleksfull relation och en snygg sportbil men samtidigt har en föreställning om att allt detta är helt omöjligt för mig att uppnå kommer jag inte dra till mig det jag önskar utan jag kommer dra till mig det som bevisar att min föreställning om att det är omöjligt är “sann”.

Så länge du befinner dig i ett tillstånd av att söka något betyder det att du har en känsla av att inte ha det du söker, vilket enligt attraktionslagen drar till sig mer känslor av att sakna det du inte har. Därför är ett sätt att bryta den vibrationen istället att jobba med såkallade affirmationer, där det går ut på att försätta dig i tankar och känslor som går ut på att du redan har det du längtar efter. 

“Jag är omgiven av kärlek” kan då bli ett mantra istället för att tänka att du söker kärleken. “Jag är tacksam för alla dem pengarna som hitills kommit in på mitt konto” är ett annat sätt att ställa in dig på frekvensen för att ta emot pengar istället för frekvensen av att ha för lite pengar. 

De människor som uppnåt extraordinära ting på livets väg är förmodligen inte de människor som tänkt och sagt att allt det där är omöjligt utan det är de människor som struntat i hur omöjligt något kan verka och vågat drömma fram visioner som sen kunnat bli verklighet här i det fysiska livet på jorden. 

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Utdrag ur Vägen mot Inre Visdom - Attraktionslagen "

---

Kommentera

Skicka

Det inre arbetet

Publicerat den 27/06/2020 av Cecilie

Från ett utrymme längst inne i mig kan friden och harmonin födas. Därinne finns mitt inre universum. Och där inne har jag möjligheten att gå tillbaka och läka mina gamla själssår för att släppa taget om de mönster som skapats utifrån gamla erfarenheter. Därifrån skapar jag mitt yttre universum.

Här inifrån kan jag välja att skriva om allt det jag trott var sant till en ny sanning som passar mig bättre. 

I natt har jag haft ett möte mitt inre barn. Känt hennes skam och längtan. Mött den självömkan som sen väcks i mig av dessa känslor. Jag har gråtit de tårar som inte rymdes då och helat dem känslor som fanns och finns genom att finnas där för henne, min inre flicka. Förstå henne, älska henne, acceptera och hålla henne. 

Jag har medvetandegjort mönster och föreställningar som fortsatt påverka mitt liv och mina relationer under alla år.

Jag har gett mig själv utrymme att nu kunna gå vidare och börja skapa nya mönster. Och möjlighet att möta mina barn och mina relationer i den yttre världen på nya sätt. 

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Det inre arbetet "

---

Kommentera

Skicka

Lära känna, acceptera och älska mina cykler

Publicerat den 25/06/2020 av Cecilie

Livet i en kvinnlig kropp är inte en rak linje.

Och för att må bra i en kvinnlig kropp behöver vi acceptera och älska oss så som vi är. Förståelse för och hyllning av dessa cykler gynnar oss alla, både dig som är kvinna och dig som lever med en eller flera kvinnor. 

Det moderna samhället har inte lämnat mycket plats för det heligt feminina, för livet med cykler. Här har inte funnits plats för att hylla kvinnans kropp. 

I det moderna samhället finns förväntningar på en jämn prestation med möjligt undantag för några veckor sammanhängande semester per år. 

Struktur och planering. Men det går inte riktigt ihop med naturens cykler.

Den kvinnliga cykeln innehåller naturligt både perioder av hög kreativ energi och perioder där energin är låg och vila är ett stort behov. Den innehåller perioder där vi behöver återkoppla till oss själva och behöver få vara i fred med våra processer.

Det är helt naturligt att i cykeln passera alla dessa känslomässiga stadier. Hormoner ökar och minskar. 

Vi är på så många sätt ett med moder jord och hennes cykler. Det är en del av vår natur.

Jag börjar på riktigt att kunna acceptera allt det här som är en del av mig. 

Jag behöver få tillåta mig bli mer inbunden och behöva mer utrymme dagarna före och under menstruation. 

Jag behöver mer sömn och vila för att må bra då. Meditation och kärlek.

För att veckan efter sen kunna flöda över av energi och känna mig i balans när jag presterar mycket. 

När jag försöker förstå och ge mig själv det jag behöver blir livet så mycket lättare. 

Om jag börjar irritera mig på människor omkring mig är det ett tecken på att jag glömt lyssna in eller inte accepterat kroppen och dess vändning. 

Stressen och kortisolnivån stiger och det blir svårare att se livet från den ljusa sidan.

Jag behöver tid för mig själv. Gå undan och möta mig. Och mitt i det är det också då jag är som sårbarast och längtar efter att bli älskad som mest. Det är här jag är som känsligast för alla energier utifrån. Och det är här jag känner mig som mest otillräcklig.

I min cykel är jag inne i dödens och transformationens tid. Hösten. 

Tiden för att släppa taget och ge plats för drömmen och pånyttfödelsen som kommer sen. 

Ja sen kommer visionen och drömmen in i vilan. Ett litet frö väcks till liv. Lusten återvänder.

Den spirande energin stiger och Kreativitet vaknar. Där kommer lättheten att prestera och skapa nytt. Pånyttfödelsens tid, blomningen i cykeln. 

Och så här ser det ut, livet i en kvinnokropp. Månad för månad. I samklang med alla andra cykler som snurrar som kugghjul och fattar tag i varandra. Årshjulet. Moder jord. Syster måne. Stjärnor och planeter...

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Lära känna, acceptera och älska mina cykler "

---

Kommentera

Skicka

Spegelbilder

Publicerat den 03/06/2020 av Cecilie

I varje möte speglar vi oss i varandra. Dina känslor återspeglas i mig och mina känslor återspeglas i dig. 

Vad som finns på insidan av mig återspeglar sig i världen jag ser där ute. Om jag känner mig rädd kommer jag möta rädsla. Om jag känner mig förföljd kommer jag möta förföljelse. Om jag bär på ilska kommer jag möta människor och händelser som frammanar min ilska. Om jag känner inre frid och harmoni kommer jag se världen med dem ögonen och finna att världen är en harmonisk plats. 

Det är ingen idé att försöka ändra på dig eller på min omvärld. För det som finns inom mig kommer återspeglas i min omgivning ändå. Insidan är det enda jag kan göra något åt. Min egen insida. Inte din insida. Inte mina barns insida.

Det är lätt att tro att vi lär våra barn något genom att berätta för dem hur vi ser på saken. Som att vi kan berätta för dem att de är fina och älskade för att dem ska känna så.

Men eftersom vi speglar varandra - och barn ofta ännu mer än vuxna, så räcker inte det. Om jag berättar för mitt barn hur bra hen är men samtidigt ser på mig själv som  otillräcklig kommer hen spegla min känsla av att vara otillräcklig oavsett vad jag säger.

Min allra bästa gåva till mitt barn och mina medmänniskor är därför att göra allt jag behöver och kan för att må bra på djupet och se mig själv som den underbara människa jag är och ni kommer att spegla mina känslor och känna er fantastiska när vi möts.

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Spegelbilder "

---

Kommentera

Skicka

Meningen med livet

Publicerat den 02/06/2020 av Cecilie

Själva känslan av mening, känslan av att något känns bra och upplevs härligt är i sig själva meningen med livet, om vi behöver ha en sån.

Hur känslan uppstår är helt oväsentligt. Det kan vara när vi vilar, har sex, skapar kreativt, umgås med medmänniskor och djur eller odlar i trädgården... För det är känslan i sig själv som är meningen med livet. 

Det kan också vara viktigt att uppleva meningslöshet för att veta vad som är vad. Kontrasten vägleder oss. Vi behöver också bli medvetna om vad som pågår inom oss och inte låta oss luras av flykt och kortvariga rus som mynnar ut i hopplöshet. 

Om vi har en föreställning om att något ska bli härligt men aldrig riktigt kommer till den upplevelsen har vi hamnat i ett mönster av att leta meningen med livet men inte nå ända fram. 

Det kan vara en så enkel sak som ett sockerberoende - känslan av att det kommer kännas så himla fint att äta den där godispåsen men när jag väl gör det händer inget särskilt alls och efteråt känns det rent av dåligt.

Att äta godiset och njuta fullt ut och verkligen känna att meningen med livet är härliga smaker är att befinna sig i paradiset på jorden, dvs livets mening, medan att äta godiset utan någon härlig känsla eller rent av med dåligt samvete är motsatsen. 

Det är lätt att hamna i framtiden istället för nuet.  Särskilt om man är som jag och har väldigt många intressen. 

Fördelen med att ha förmågan att visualisera något fint som ska ske i framtid är att jag på så sätt drömmer fram mitt liv och kan bocka av dröm efter dröm som slår in. Men om jag inte stannar upp och njuter av varje ögonblick här och nu så är inslagna drömmar bara som luftslott. För det är inte händelsen i sig som är paradiset - det är känslan av härligt pirr och meningsfullhet inombords.

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Meningen med livet "

---

Kommentera

Skicka

Ett organiserande sinne med ett starkt ego möts i samma kropp som en fri konstnärssjäl

Publicerat den 18/05/2020 av Cecilie

Jag vet inte om de flesta hjärnor fungerar precis så här eller om det bara är min - eller något däremellan. Förmodligen gör vissa hjärnor det, andra inte.

En del av min hjärna vill så himla ”hjärna” styra upp saker i fack och skapa rutiner utav allt.

Om jag en dag njuter av en cykeltur kan inte den delen av min hjärna bara nöja sig med det utan då spinner den igång på att få in cykelturer som en regelbunden händelse i min vardag direkt. Samma sak med god kost - det ska genast struktureras upp och ske dagligen, missar jag min rutin har jag misslyckats. 

Om jag börjar följa en blogg eller annan kanal på nätet går mitt sinne omedelbart in för att skapa struktur där också, antingen i form av att en viss tid får spenderas på detta eller att jag ska läsa/se ett avsnitt varje dag, eller följa varje dags händelser. 

Allt ska liksom struktureras upp tills den fria inspirationen helt har tryckts ner och stängts in i en låda bakom lås och bom. Sinnet litar inte på att själen och inspirationen kommer leda mig till en balans i det som är bra för mig.

Men själen och anden vet, där finns tilliten till att jag i varje stund har svaret inom mig om jag bara går in i tillståndet där jag känner det vi kallar för magkänslan snarare än att låta sinnet och den logiska hjärnan styra mitt liv. Det tillståndet är också där jag är jordad, i kontakt med min inre visdom.

Vi människor brukar prata om vänster och höger hjärnhalva, den högra delen är förknippad med den fria inspirationen och skapande utifrån lust, och den vänstra delen med den logiska strukturen och  görande utifrån prestation.

Den högra delen av hjärnan styr den vänstra delen av kroppen - där finns det vi kallar den feminina energin som är förknippad med empati, medkänsla, kreativitet och omsorg.

Den vänstra delen av hjärnan styr den högra delen av kroppen och där finns den maskulina energin som är logisk, analytisk, rationell och målfokuserad.

Sinnet - den vänstra delen är delen av mig där egot är boss.  Egot är fantastiskt bra och viktigt eftersom det delar upp oss i olika personer, utan det skulle jag inte kunna njuta av att möta andra människor för vi skulle alla vara ett. Jag skulle förmodligen heller inte få just något alls uträttat utan den här delen av mig.

Men egot är också den del av mig som vill låta rädslor styra, som ser faror lura bakom inspiration. Egot tror att ett liv i lätthet och inspiration kommer innebära att viktiga saker blir glömda. Egot är rädd för stress utan att förstå att det är egot själv som skapar stress.

Egot vill tala om för mig att jag är otillräcklig om jag inte följer den struktur egot vill att jag ska följa. Egot vill låta mig veta att allt utom min magkänsla är viktigt. Den maskulina sidan i mig vill gärna hålla den feminina sidan fången. Hellre följa en annan människa eller en strikt plan helt och hållet än att låta min egen inre visdom tala - för när det sker kan egot för en stund vara förlorat.

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Ett organiserande sinne med ett starkt ego möts i samma kropp som en fri konstnärssjäl "

---

Kommentera

Skicka

Livet är så himla fint

Publicerat den 17/05/2020 av Cecilie

Jag känner enorm tacksamhet.

Den här vandringen på vägen mot inre visdom har verkligen gett mig ett fantastiskt innehåll i livet på jorden.

Så många härliga vänner, fina möten, upplevelser, lärdomar.

Ett djup som får mig inse hur mycket jag tidigare kämpat för att hålla livet ytligt.

Jag är så himla tacksam över er som skrivit fina saker och hört av er efter mina ärliga inlägg om mitt medberoende, till er som erbjudit hjälp och förståelse.

Der är så vackert med all kärlek som kommer när vi vågar vara sårbara.

Jag är så tacksam över möjligheten att älska och acceptera mig själv fullt ut, även med de skuggsidor som finns hos mig. Jag har så länge jag levt velat vara och leva ”perfekt”, fixa och laga allt som inte är bara glatt och roligt. Men jag behöver inte fixas. Jag är bra ändå. Du behöver inte fixas. Du är också helt underbar just som du är.

Livet vill oss verkligen väl, tilliten till det är stor i mig. 

För ganska precis 4 år sen bosatte jag mig på en plats där de stöttande energierna fullkomligt håller mig trygg. Det är så fint att få vara här och bygga på en stark grund för allas vår räkning. 

Tack alla ni gudinnor som omger mig, ni guider och spirits som varsamt leder mig, mina bröder och systrar som delar vägen och ni förmödrar och förfäder som gått före och förberett. Tusen tack till dig som läser och som vandrar med mig mot inre visdom.

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Livet är så himla fint "

---

Kommentera

Skicka

Min inre jägare

Publicerat den 16/05/2020 av Cecilie

Jag jagar känslan av att vara uppskattad. Bekräftelsen från andra människor. 

Jag ser så lätt ett mönster i vad som är uppskattat, vilka beteenden som går hem och vilka ord som blir älskade.

Jag lär mig snabbt spelets regler i varje möte. Det här är en människa som vill bli dyrkad, och det här är en som uppskattar sårbarhet. Den här vill bli vägledd och den här längtar efter närhet och bekräftelse.

Jag ser varje människas behov samtidigt som jag gömmer mig själv bakom att försöka vara till lags. 

Min egen lilla röst blir tystad till förmån för andras röster.

Samtidigt slår jag då och då bakut och gör uppror inombords. Uppfattas som viljestark och bestämd. Men det är bara mina inre demoner som för ett litet krig med varandra. Den som vill vara andra till lags och den som vill gå sin egen väg. 

När jag ser mitt eget medberoende klart och tydligt blir det äntligen lite lättare att känna empati med mig själv. Mitt inre barn som bara vill bli älskat.

Min egen oförmåga att älska henne byts plötsligt i en moderlig känsla av att kunna hålla mig själv, mitt inre barn, vagga henne och säga ”Jag känner dig. Jag finns här. Du är alltid älskad vad du än gör” 

Och då, när mönster och murar rämnat, då kan jag också på ett ärligt sätt möta dig. Inte för att du ska ge mig kärlek och uppskattning eller bekräfta att jag duger utan bara för att möten med andra människor är underbara och härliga. 

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Min inre jägare "

---

Kommentera

Skicka

Skam, Medberoende och Rollspel

Publicerat den 15/05/2020 av Cecilie

Plötsligt är den där och sköljer genom mig. Skammen över mig själv. Känslan av att vara för mycket när jag går på om mina tankar och försöker få andra att se saker så som jag ser dem. 

Jag glömde återigen lämna utrymme för acceptans. 

Vad är det som gör att jag tappar medvetenheten i vissa människors närvaro? Att jag slår på min autopilot, börjar spela rollspel och får svårt att nå in till sårbarheten där inuti mig? 

Jag speglar förstås min omgivning. Och min omgivning speglar mig. Vad kom först? Hönan eller ägget? 

Olika roller för olika möten. Ständig anpassning efter den jag möter. Medberoendets starka grepp om min själ. Beroendet av att få andra människors gillande och acceptans. Rädslan för att inte bli älskad.

Och mitt i allt - insikten om att oavsett vad som händer så kan jag välja att älska och acceptera mig själv fullt ut. Jag kan stanna upp och finnas här för mig.

Det gör inget om någon eller några inte älskar mig. Det gör inget om ingen älskar mig. För jag kan faktiskt älska mig själv. 
 

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Skam, Medberoende och Rollspel "

---

Kommentera

Skicka

Vi behöver inte sträva efter att vara varandra till lags

Publicerat den 24/04/2020 av Cecilie

Det gör så ont i oss när vi inte blir accepterade av våra medmänniskor. Vi känner behovet av flocken, enheten. Vi lägger vårt värde i händerna på varandra.

Tänk om vi skulle stanna upp en stund där. Det är okej att det gör ont - men har den jag är, min faktiska inre kraft, blivit förminskad? Nej, inte utav vad någon annan tycker. Men möjligen har jag förminskat mig själv genom min tanke på den andres åsikt.

Det är bara mitt omedvetna ego som har reagerat på någon annans omedvetna ego.

Andra människor kan tycka vad dom vill, men så länge jag låter det passera igenom utan att lägga någon värdering i det så spelar det ingen roll för den jag faktiskt är.

Att tillåta alla andra att få tycka, känna och leva som dem vill, Inte för deras skull, men för min egen, är en befrielse.

Jag behöver inte ta ansvar för andra människors åsikter. Även om det tycks gälla mig, så är det inte personligt. Det handlar ändå om den personen. 

Mina tankar om dig är ändå mina, dem säger mer om mig än dig. Dina tankar om omvärlden är ändå dina, och dem säger mer om dig än om din omvärld.

Vi är alla var och en varelser på jorden. Vi är här för att vara. För att uppleva. Vi är inte Görelser. Vi är inte här för att göra saker bara för att. Upplev varandet i stunden. Oavsett om du harvar och sår, skriver på en dator, vilar på soffan eller äter mat. Upplevelsen är det vi är här för, inte själva prestationen i sig. 

Du är här för DIN skull, för din upplevelse. Och Jag är här för min upplevelse. Sen kan vi dela dem och uppleva tillsammans.

Styrkan och kraften kommer inifrån. Den startar med en gnista och etablerar sig som en pulserande eld genom kroppen och vidare ut i världen. En eld av livsenergi.
 

Orden jag publicerar är framförallt till mig själv. Att få dessa ord till mig och varje dag fördjupa mig i dem är min process just nu. Allt det jag skriver om väcker mig från det omedvetna. Det hjälper mig att vara. Att någon annan kan läsa dem och själv välja hur hen vill reagera fördjupar min egen upplevelse.

Tack från djupet av mitt hjärta för att du läser, för att du finns och för dem speglingar vi kan se i varandra. 
 

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Vi behöver inte sträva efter att vara varandra till lags "

---

Kommentera

Skicka

Gud är ingen utomstående

Publicerat den 23/04/2020 av Cecilie

Många av oss har en bild av Gud som en figur utanför oss själva. En kraftfull gud med makt att straffa och belöna.

Allt fler har slutat erkänna sin tro på Gud, för vem vill tro på en sån Gud? 

Men inom oss växer samtidigt rädslan för att bli bestraffade av livet. 

Några av våra tankar kan vara:

”Jag är född med otur”.

”Karma! Du kommer få igen för det du gör”

”Det straffar sig att vara elak!”

”Det här kanske är straffet för att jag inte varit nog bra”

Jag tror inte att det finns en Gud som bor utanför mig själv eller att livet vill oss ont. Ingen där ute vill bestraffa oss utom möjligen vi själva. Det finns inga rätt och fel val i livet. Det är vad vi tycker om det som gör det till endera.

Allt finns inom oss. Alla är vi lika sammankopplade med alltet, med varandra, med Källan. Ingen kan vara mer gudfruktig och ha större rättighet eller tillgång till himmelriket än någon annan. 

Guden eller Gudinnan är en bild jag skapar utifrån min inre källa. Namnen har vi hittat på för att känna igen våra Gudar och Gudinnor men det spelar egentligen ingen roll om du kallar dem Jesus,Buddha,Oden,Freja eller Allah.

Om du vill kalla Källan vid ett namn är det viktiga ändå din känsla, vetskapen om att vi alla och allt är Gud, kraften bor inom oss.

Gud är kärleken inom oss.

Du är Gud. Du är källan. Du är allt. Du har himmelriket inom dig.

När vi känner Tacksamhet över livet, då är det Gud, din inre magi eller det jag kallar källan. När vi känner villkorslös kärlek så är det Gud. 

Så vad behöver du för att vara tacksam och känna kärlek? Stanna upp och känn efter. Vad kan du känna tacksamhet för här och nu? 

Du har all rätt att känna alla dina känslor. Du har all rätt att vara hela du. Du har all rätt att känna och utrycka dina behov och bestämma över din kropp. Vi kan inte kräva något av någon annan men vi har all rätt att önska. 

Det du lägger ditt fokus på, det kommer växa.

”Den som har tacksamhet - hen skall få mer att vara tacksam över.” - Attraktionslagen 

Citronfjärilens budskap genom Solöga:

”Var lugn. En ny dag innebär en ny början. Din gåva är en ny start".

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Gud är ingen utomstående "

---

Kommentera

Skicka

Magi börjar inom oss

Publicerat den 22/04/2020 av Cecilie

Med insikten om att allt börjar inom mig kommer också tilliten till att allt är möjligt. Jag behöver inte vänta på att världen eller någon annan ska förändras - för det är i mitt hjärta, i min själ, det hela börjar. 

När jag förändrar mitt sätt att se på dig kommer du att förändras i mina ögon. Så länge jag ser på dig på ett visst sätt kommer du för mig alltid att vara den jag ser oavsett hur mycket du utvecklas. Och detsamma gäller livet och omvärlden - allt det vi ser i vår omgivning är en spegling av det som finns på insidan. Det är därför två människor kan betrakta en och samma värld men se helt olika saker. 

När vi accepterar det som är kan vi göra medvetna förändringar. Det är lätt att tro att acceptans och förändring står i motsats till varandra eller att acceptans är lika med resignation, men det är i så fall en illusion. När jag accepterar det som är kan jag göra dem förändringar inom mig som jag behöver för att följa med livets ström och därmed följer också min syn på omgivningen.

När jag inte accepterat försöker jag istället att förändra det som är utanför mig själv vilket är en omöjlig ekvation och även om jag för en stund tycks ha lyckats så krackelerar snart min värld av att insidan fortfarande står inställd på ”icke-acceptans”. 

All förändring och upplösning börjar inifrån.

Det som pågår i världen nu är en frekvenshöjning från tankens och sinnets nivå till det djupare, andens medvetenhet. Den har pågått ett tag och sakta sprider den sig bland mänskligheten. 
Förändringar börjar i liten form, någonstans inom någon eller några. När förändringen fått tillräckligt stor spridning skapas yttre speglingar i vår fysiska värld. Inte av att vi tar kontrollen och agerar utan av att vi tillåter den att få ske i sin takt. 

Klimatet räddas inte av att människan försöker ta kontrollen och fixa, det är inte våran uppgift att försöka kontrollera utan att leva utifrån vår inre magi och se att jorden är en del av det. 

Låt din inre magi komma fram, skapa ditt inre himmelrike. Det kommer avspeglas i din omvärld och vi kan tillsammans uppleva en ny jord. 

Öva dig varje dag på att känna efter Vad som får dig att känna dig fantastisk, magisk och bra.

Vad får dig att vilja ge av din kärlek?

Om du just nu har det svårt med alla förändringar så är det fullt förståeligt, du behöver bara acceptera det för att lindra kampen inom dig.

Om du känner oro för andras åsikter om dig och dina val så är det också fullt förståeligt. Om du bär på konflikträdsla och brist på självförtroende så är det rimligt, det är en del av tankens, egots och sinnets baksidor. Om du nu kan acceptera oron och rädslan som den är utan att rygga tillbaka och gömma dig så kommer den släppa. 

Om du känner att det är svårt att känna ditt innersta så är det inte så konstigt, det kan vara ovant. Acceptera det som är och låt förändringen få ha sin takt. 

Vi praktiserar vår inre visdom för att överleva. Nu gäller det för oss att acceptera för att kunna kliva bortom rädslorna. Just jag har något speciellt att ge till världen. Och just du har något speciellt att ge till världen - Se det.

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Magi börjar inom oss "

---

Kommentera

Skicka

Sårbarhet och Acceptans

Publicerat den 21/04/2020 av Cecilie

Sårbarhet är så otroligt vackert  och ödmjukt för mig, nära förknippat med kärlek. 

Att ärligt kunna stå upp för de känslor som finns där innerst inne och erkänna våra rädslor, sorger och maktlöshet när dem sköljer över oss.

De flesta av oss känner någon form av kärlek och glädje när vi träffar på ett nyfött barn, en hundvalp, en kattunge, ett lamm, föl eller annan ny varelse. 

För i den nyfödda finns den här sårbarheten och maktlösheten. Det finns ingen fasad eller mur, ingen separation. 

Sårbarhet får hjärtat att smälta medan Stolthet och fasader får hjärtat att vilja kapsla in sig hos betraktaren.

Det är svårt att blotta sin sårbarhet ibland. Jag har gjort en lång resa genom stolthet och separation inom mig där jag hittat på vad som helst för att slippa erkänna min rädsla och sorg. Känslan av att jorden skulle gå under om jag visade min sårbarhet öppet. 

Som barn hatade jag verkligen att gråta öppet om jag ramlat och gjort illa mig. Jag kände mig så liten och svag. Jag blev arg när någon frågade hur det gick. Min dotter är likadan. Det är så härligt och omvälvande att få möta mitt inre barn på nytt genom min dotter, att som vuxen kunna stå bredvid och se henne ger mig förståelse och förlåtelse till det inre barnet i mig som jag aldrig tyckte om när jag var barn själv. 

Den här stoltheten finns fortfarande inom mig och jag kan komma på mig själv med att kämpa emot min egen sårbarhet. Det är lättare att erkänna efteråt - ja jag var rädd, jag var ledsen, jag kände mig dum eller otillräcklig. Men just i stunden kan min första reaktion vara försvar. Jag har då inte själv accepterat min rädsla än.

Jag kan säga ”nej jag är inte rädd, men...” och där kommer något rättfärdigande över mitt beteende där jag ofta projicerar på andra människor.  ”- Jag är inte rädd men jag tycker vi ska tänka på det här, det borde du med göra...” kan vara en typisk inbäddad rädsla där jag skyddar min egen sårbarhet med en mur av projektion på hur någon annan borde bete sig, istället för att erkänna mig maktlös och liten inför naturen och universum, inför döden och alltet. 

När jag vill hålla fast vid en fasad av styrka och  oräddhet ser du inte hela mig, du ser inte mitt innersta och vi möts inte på djupet.

Om jag hävdar att jag är orädd men samtidigt går upp i motstånd mot någon eller något talar jag emot mig själv. Alla motstånd jag känner inom mig bottnar i min rädsla på ett eller annat vis. 

Den här sidan hos andra människor skrämmer mig ofta. All form av separation från de egna känslorna skrämmer mig därför att det påminner mig om min egen oförmåga att vara sårbar och ärlig.

Fasaden av oräddhet och styrka gör oss onåbara för varandra, och att inte nå in för att en fasad står i vägen är det svåraste att hantera för mig. Det påminner mig om någonting från min  barndom. Om sättet att leva utan att riktigt gå in i det innersta, att undanhålla en del av sig själv. 

Fysisk separation skrämmer inte mig. Jag är inte rädd för att bli fysiskt lämnad för jag har inte mycket erfarenhet av det från min barndom. Däremot är jag rädd för att bli själsligt lämnad som jag kallar det, när vi blockerar människor från vårt innersta. När vi inte släpper in någon i sårbarheten och känslorna. 

Jag tror att acceptans är enda sättet att möta fasader och tillstånd av separation  på. Att acceptera, älska och finnas där för mig själv eller någon annan som är rädd eller ledsen utan att våga erkänna eller visa det. 

Endast genom att fullständig acceptera allt som är i varje ögonblick kan jag nå inre frid. 

Oavsett om jag skräms av separation och ibland vill reagera med mer separation så älskar jag och accepterar mig själv fullt ut.

Oavsett om du sätter upp en fasad framför din sårbarhet så älskar jag och accepterar dig fullt ut. 
 

Sista dagarna har jag mött många fåglar. Jag delar deras budskap genom Solöga

Skata: Du har förmågan att skapa skönhet överallt just genom att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld/världen. Du skapar skönhet genom att först känna kärlek – eftersom skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinna sig i ditt liv igen. Med andra ord, har du något du oroar dig över och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer att infinna sig. Ditt problem löser sig.

Blåmes: Låt dig inspireras av ögonblicket och fånga tillfället i flykten. Lev och agera helt i nuet. Min gåva till dig är att vara spontan.

Talgoxe: Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör. Med andra ord - du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

Fiskmås: Det är viktigt att våga vara först. Mod får du av att lära känna dig själv och din kraft. Din gåva är framåtanda. Fiskmåsen sa: För att visa mitt mod är jag alltid först. Det är det som har gjort mig så känd.

Kaja: Tillsammans är vi starka. Min gåva till dig är att göra/skapa något med hjälp av andra. Här handlar det om att det är fördelaktigare att vara många som verkar för samma sak. Ju fler desto bättre.

Duva: Ta hand om ditt hus/ditt hem eller din familj. Min gåva till dig att skapa dig en trygg omgivning. Ägna dig åt konkreta saker för att få en fast grund att stå på. 

Kommentarer 0

0 Kommentarer på "Sårbarhet och Acceptans "

---

Kommentera

Skicka