Hem Om Cecilie Kontakta mig Videoblogg Inre Visdom
bg
CECILIE NERGAARD
Foto och blogg


Akriv

skog

 

Hej DU vackra fantastiska läsare!

Jag är Cecilie Nergaard och jag är så glad att du hittat hit!

Det här är en blogg där jag öppet delar med mig av mina innersta tankar och känslor i text och bild.  Skapelseprocessen får ha sin gång helt enkelt. Jag jobbar till vardags med människor på många olika sätt, bland annat som massageterapeut, genom coaching, Tantra-sessioner och genom mitt spa,  och jag möter gärna dig precis där du är, så hör gärna av dig till mig om du känner ett ja i dig till det!

Jag bor på den magiska ön Gotland, på en fantastisk plats mitt på ön tillsammans med familj och djur. Varmt välkommen hit!

Livet ute i den "verkliga" världen utan distraktioner

Publicerat den 06/04/2020 av Cecilie

Senaste veckan har en känsla börjat spira inom mig och växt sig starkare för varje dag. Sen coronan blev ett faktum i Sverige har fler och fler gått över till att leva livet mer online. Jobba online, meditera online, terapisamtal online, kurser online osv. Jag älskar alla dessa möjligheter och den kreativitet som sprider sig som en löpeld och jag stöttar verkligen detta till hundra procent. Men mitt i detta har också behovet av att gå mer offline och verkligen uppleva livet och känslorna smugit sig på mer och mer. För mig är den virtuella världen både en fantastisk möjlighet att nå ut och en väg att arbeta på, men också en stark disktraktion. Jag känner att den tid som nu kommer är en tid för att våga gå in i mig själv och möta allt det som så lätt skyfflas undan till förmån för distraktioner. 

Jag har valt att avinstallera facebookappen och messengerappen från min mobiltelefon till förmån för att leva livet ute i verkligheten. Om jag ägnar en liten stund varje dag åt att besöka dessa sociala medier via en dator kan jag göra det helhjärtat den stunden, då kan jag välja vad jag vill dela och vad jag verkligen vill ta del av istället för att råka hamna i flöden av sånt som egentligen inte intresserar mig alls. Om jag kan ägna den här lilla koncentrerade tiden på dagen till den virtuella världen så kan jag resten av dagen befinna mig i ett nästintill meditativt tillstånd av att leva livet fullt ut i den fysiska världen med min fysiska kropp och med min livsenergi, ungefär som man gjorde på den tiden innan smartphones fanns, eller rent av innan internet fanns, fast kanske ännu mer medvetet och härligt!

Så jag tar nu ett djupt andetag och känner den inre energin som fyller min kropp för att komma i kontakt med min livsenergi, den som är beständig oavsett vad som sker med min fysiska kropp och oavsett vilka känslor och tankar jag har.  Jag blir observatören som ser vad min fysiska kropp känner, vad min fysiska hjärna tänker. Jag ställer mig frågor i varje sekvens - för vems skull gör jag det här? Hjälper den här tanken mig på något vis? vad är min inre längtan just nu, om jag gräver på djupet i varje längtan för att komma längst bak? Om inre stress uppstår stannar jag upp istället för att skynda mera. Jag upplever. Jag finner känslan bakom stressen. Jag omfamnar mig själv och frågar mig: vad behöver jag just nu?

När jag vill dela ut råd till andra människor gäller dessa råd i första hand till mig själv, råd som kommer från tankar tänkta utifrån mitt sinne. Så om jag kan dela för att sedan landa inåt i mig själv och ta till mig vad jag just försökte säga till någon annan, så kan jag bli min egen bästa terapeut. Att ha min egen terapeut med mig i alla lägen, min observatör, kan hjälpa mig att landa tillbaka i inre frid istället för att bli frustrerad över vad jag ser runt om mig. Jag kan endast lägga märke till något i någon annan om jag har något inom mig själv som resonerar med det jag ser. Vi speglar oss i varandra, eftersom vi i grunden är ett.  Att projicera och se fel hos andra är lika mycket att slå på mig själv som att vilja tillrättavisa och klanka ner på någon annan

Tusen tack du fina medmänniska för att du läst och tagit del av min blogg! Jag uppskattar dig, lämna gärna ett spår eller hör av dig till mig om du känner för det. Varma kramar och ha en fin dag 

Om du vill se dagens video finns den tillgänglig på https://youtu.be/APZkp1XZ2Uk

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Vad innebär ”att ta mitt ansvar” i dessa tider?

Publicerat den 05/04/2020 av Cecilie

Jag misstänker att den frågan väcker tankar på handtvätt, hålla avstånd och stanna hemma. 

Och självklart - det är viktigt, framförallt för att det skapar lite trygghet inom oss när vi alla följer de uppsatta rekommendationerna.

Men med ansvar tänker jag nu också på ansvaret över mitt liv. Över att ha det bra och göra det jag mår bra av. Inte låta andras behov gå före mina egna. Om du säger ja till mig fastän du känner nej kommer jag ändå känna av skavet. Om du istället tar ansvaret över dina egna behov så att jag kan lita på att när du säger ja till mig så menar du ja av hela ditt hjärta, då känns det härligt i mig också.

Det är tid att drömma fram hur vi önskar att världen fungerar nu. Inte fokusera på det vi INTE vill se, utan de fina drömmarna om vad vi faktiskt önskar. Det är tid att våga hoppas, önska, se världen som vi vill se den. 
Tillsammans kan vi skapa en värld av ljus och kärlek. Inte genom att tillrättavisa varandra. Inte genom att se och förvänta oss att medmänniskor kommer bete sig illa. 
Utan genom att visa för världen vad vi vill se. Vill vi se kärlek - visa kärlek. Vill vi se ärlighet - visa ärlighet. Vill vi se frid och harmoni - föregå med gott exempel. 
 

Morgonens video: https://youtu.be/hlAWVQ6wz3c

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Ostara - våren är en kreativ tid!

Publicerat den 29/03/2020 av Cecilie

Den här tiden på året är bara så fantastisk. Jag älskar våren! Varje vår har sin egen pånyttfödelse och denna våren är verkligen helt speciell med allt som försiggår på jorden. Jag känner ända in i märgen att det är tid för att vakna upp och se att vi är varande människor. HUMAN BEING, ett fantatiskt fint ord på människa som utrycker att vi ÄR.  Det är tid för att släppa alla dessa föreställningar om att vi måste prestera för att duga. En fantastisk vän utryckte det så humoristiskt i telefonen i dag, hon sa något i stil med "Nån har talat om för oss att om vi sitter still mer än 3 minuter så är vi lata". Precis så är det, och denna falska illusion har vi tagit med oss och skickar vidare till nästa människa, och nästa.

Men nu kommer nya tider. Tid för att känna att vi är fantastiska, värdefulla och älskvärda för att vi ÄR. Inte för vad vi gör.

Och som genom ett trollslag kan lusten att skapa och göra en massa härliga saker plötsligt rymmas när illusionen om prestation får vika hädan. Skapa för skapandets skull, för att det är så himla roligt! Inte för att det måste göras. Inte för att någon förväntar sig något av oss. Inte för att det skulle få hemska konsekvenser om vi lät bli. 

Jag tar vara på den här underbara bubblan genom att gå ännu djupare in i att göra precis det som känns härligt. Och jag föreslår att du gör detsamma. För att du är här på jorden för att ha ett underbart liv. Du är inte här för att stressa eller känna dig ständigt otillräcklig. Du är här för att känna dig precis så fantastisk som DU ÄR! Du ser vad jag skriver. Lita på mig. DU ÄR FANTASTISK! Så oavsett vad som händer nästa vecka eller nästa månad, eller nästa år så är vi underbara varande människor just här och nu. 

En insikt har slagit med flertalet gånger senaste åren. Insikten om att ibland mår jag dåligt, och ibland mår jag bra eller rent av superbra. Och det har i stort sett INGENTING med yttre omständigheter att göra. Det som händer utanför mig är närapå oväsentligt, om jag kan leva i nuet och se det fina, känna tacksamhet och ljus för det lilla, då är lyckan där även om yttre omständigheter tycks olyckliga. Och även om jag har allt man kan önska sig, rikedom och bra prylar, en sjysst partner, friska barn, jobb och allt det där som värderas som viktigt - så behöver jag inte nödväntigtvis vara lycklig. Om jag inte är fri att skapa utefter mitt eget inre, eller inte skapa alls utan bara vara, bara känna, njuta, då är jag ändå olycklig. Och ännu mera olycklig av att veta att jag "borde" vara lycklig eftersom jag inte har något "att klaga på"...

 

Så mycket glädje och växtkraft! Balansen i att kunna skapa den mat jag tänker äta från grunden. 

Ljus och Kärlek till dig där ute oavsett vad du har för dig, jag älskar dig för att du finns och för att du är en del av samma mänskliga enhet som jag.                                                                                                                                                                                                                      Tack för att du läste! Många kramar från din vän Cecilie 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Livets väv och flödets vägar

Publicerat den 28/03/2020 av Cecilie

Från många håll viskas nu om transformation. Vi befinner oss mitt i moder jords eget sätt att balansera sig  och oss med henne. Moder jord renar och släpper taget för att skapa näring till pånyttfödelse. Hon återgår till perfekt balans oavsett vad människan gör. Vi har kanske en illusion om kontroll men det är dax att släppa de föreställningarna för att komma friare ut på andra sidan. 
 

Vi har nu ett val - vi kan följa moder jord eller vi kan kämpa emot.

Vi kan överlämna oss till transformationen eller vägra släppa taget. 

Vi kan gå in i att balansera och släppa det som tynger oss, precis som moder jord.

 

För precis som modern är också vi helt perfekta, självbalanserande och rena till vår natur. Alla tyngder som samlats på oss är endast ett yttre lager av damm, fullt möjligt att skaka av om vi bestämmer oss för att följa flödet och se vår del i denna livsväv.

Ljus och Kärlek till dig där ute och Tack för att du läste! Många kramar från din vän Cecilie 

Länk till morgonens Youtube-klipp:

https://youtu.be/kyGsbMrwOhQ

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Att våga vara sårbar mitt i en kris

Publicerat den 27/03/2020 av Cecilie

Jag känner er kära medmänniskor, rakt in i min själ och genom mina egna känslor. Jag känner att det är lätt att vilja ta på sig rustningen nu och börja kämpa. Kämpa genom att leta syndabockar, leta fel. Fel på hur landet hanterar det här, fel på hur människor beter sig osv. Rädsla och frustration kan ibland ha en tendens att förklä sig i projektion. Jag talar av egen erfarenhet. Istället för att berätta vad jag känner, eller utrycka vad jag önskar eller behöver av livet  så går jag in i att skuldbelägga någon eller att distrahera mig från känslor på olika sätt. Någon klok person skrev en gång att vad som skrämmer människan mest är hennes egen storhet, hennes eget ljus. Det ligger mycket i dem orden.

Här i vårt moderna samhälle har vi kommit så långt från det som är naturligt. Naturens gång. Vi ser inte döden i vitögat och döden skrämmer många av oss. Det är en av nackdelarna med att människor i allmänhet inte längre har en naturlig tro på något som är större än oss själva. Vi har istället en övertro på samhället, på politikerna och myndigheterna. Någonstans litar vi till att det är andra människor som ska fixa livet åt oss. Vi lägger ansvaret i händerna på någon annan som också är en vanlig människa, precis som du och jag. 
 

Om du kan föreställa dig att döden är en naturlig fortsättning på livet, och när vi dör lever själen vidare, så känns döden kanske inte fullt lika definitiv? Jag har en stark tro på att jag är en del av något som är mycket större än den lilla människan. Och att du är en annan del av samma enhet. Därför känner jag dig så starkt. Jag känner dina känslor när du känner dem. Ibland med empati, ibland med rädsla, ibland med frustration. Det är så det är att vara människor med själar från samma enhet men fysiska kroppar där egot separerar oss från varandra. 

Separation är något många i sin rädsla känner av, utan att ha en aning om det. Det skrämmande i att vara separerade från varandra och från världsjälen. Vi befinner oss just nu i ett slags vacuum, en bubbla kan man säga. Många lever nu fysiskt separerade, kanske i lägenheter flera våningar ovan mark, och har svårt att känna tilliten och tryggheten som gammelmoder jord utstrålar. Det finns en energi och ett lugn vi människor behöver i jorden. Om du någon gång vistats i naturen och tillåtit dig att ta ett djupt andetag och slappna av, så vet du vad jag menar. Vi behöver få känna oss rotade eftersom vår fysiska kropp tillhör moderjord. Av jord är du kommen, till jord ska du åter bli.  Men vi behöver också få känna kontakten med Universum, med fader Himmel, som ger oss vår själsliga glädje och lätthet. 
 

Under en cykeltur ute i naturen fick jag i går ett starkt budskap om att vi nu befinner oss mitt i en skiljelinje mellan rädsla och kärlek. Den här tiden har kommit för att ta fram det som finns inuti oss och föra upp det till ytan för att kunna transformeras. Det som händer i oss människor just nu kan inte skyllas på ett virus eller på något utanför oss själva. Det är den inneboende djupa känslan som nu bubblar upp och fram. Finns det djupa rädslor så är det dem som kommer visa sig. Finns det ilska och frustration över något i livet, så bubblar det nu upp. Det kan vara djupa underliggande gamla känslor som bubblar upp i modern kostym. Finns det kärlek så kommer den också, och det ser jag mycket av nu. Så otroligt fint att läsa inlägg om människor som vill hjälpa varandra med handling och proviant när tiden är svår. 

Det här budskapet, det handlade om att det är tid att välja nu. Välja hur du vill hantera det som bubblar upp. Stanna upp och känn in - vad händer i mig just nu? Är det här rädsla eller är det kärlek? Om det inte är kärlek, då är det definitivt något som kommer ur rädsla. Här kan vi göra valet att våga vara sårbara och omfamna. Omfamna våra egna rädslor och omfamna varandra. Det är tid att se ljuset i varje människa, se ljuset i oss själva. Känna ljuset. Vara ljuset! Våga låta alla dessa gamla rädslor få dö, våga överlämna oss till moder jord och erkänna att vi vet ingenting.  Och vi behöver inte veta. Vi kan vila i ovetskapen. 

Och ta vara på nuet. Lev livet fullt ut medan livet pågår, på det sätt som bjuds. Varför vänta med att leva? Vänta till krisen är över, vänta till jag gått ner i vikt, vänta till jag fått ett annat jobb, vänta tills jag träffat den rätta eller tills jag tagit mig ur ett förhållande... Det blir ett evigt väntande om vi inte lever livet NU. Kanske väntar vi oss hela vägen in i vår fysiska död och inser på dödsbädden att vi aldrig riktigt levde livet? Vi har så många möjligheter till att leva. Och om vi lever livet fullt ut, känns kanske döden lite mindre skrämmande. 
 

Ta vara på den här tiden till att reflektera. Meditera och reflektera över ditt liv. Hur lever du ditt liv? Känner du livsglädje i varje del av ditt liv? Hur vill DU egentligen ha det? Vad är dina inre ja och nej, din inre vägledning som försöker göra sig hörd. Vart känner du lätthet och glädje? 

Samarbete - vi är alla en del av samma enhet. vi sitter i samma båt så att säga. Hur kan vi stötta varandra? Hur kan vi visa vår uppskattning? Hur kan du stötta dig själv? Vad behöver du för att må bra nu? Hur kan du se en möjlighet att tillgodose dina behov? Vem behöver du våga ärligt och sårbart berätta för vad som händer i dig? 

Och glöm inte glädjen. Glädje från hjärtat är ren kärlek. Dansa, spela spel, vila, läs böcker, skriv eller vad som än får dig att känna livsglädje. Vi är här för att ha det bra  och glädjas i livet - låt inget virus få ta den möjligheten i från dig. 
 

Ljus och Kärlek till dig där ute och Tack för att du läste! Många kramar från din vän Cecilie 

Länk till morgonens Youtube-klipp https://youtu.be/fGsL2u5AnQs

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Older posts →