Hem Om Cecilie Kontakta mig Videoblogg Inre Visdom
bg
CECILIE NERGAARD
Foto och blogg


Akriv

skog

Hej!

Jag heter Cecilie Nergaard och bor sen 2016 på en gård på den magiska ön Gotland, i Ganthem närmare bestämt. 

Jag har ett brinnande intresse och en stor längtan efter att på olika sätt skapa kreativt och detta blir viktigare och viktigare för mig. Att få dela upplevelser och känslor ger mig en mening. Jag fotograferar, målar och skriver för att utrycka mig och konversera med mig själv. Nästan hela livet har inneburit djur vid min sida och här på gården finns också hästar, katter, hund, höns, kaniner, får och kor.

Här vill jag skapa en blogg och på så vis berätta min egen historia utan förbehåll. Här i bloggen önskar jag dela med mig av tankar och känslor, foton och vardagliga händelser. 
Varmt Välkommen till mig!

Gynnsamhetsprincipen

Publicerat den 10/04/2019 av Cecilie

Tankarna har kretsat lite kring hur viktigt det är att verkligen tillåta mig göra val som ger MIG glädje i livet. Inte val som endast är till för att behaga någon annan om det inte glädjer mig. Kanske skrämmer dom här valen mig också ibland, men om det är en skräckblandad förtjusning så är det bra nog. 

I En fantastisk bok vid namn Alkemisten, skriven av Paulo Coelho, nämner man något som kallas för gynnsamhetsprincipen. 

Det går ut på att du får ”tur”, även kallat nybörjartur, när du börjar följa ditt levnadsöde. För att veta att man är på rätt väg helt enkelt.

Jag tänker att det också är för att jag känner mig glad och lycklig när jag gör något jag vill och mår bra av, det känns som att jag lever livet på riktigt då.

Och glädje drar till sig mer glädje, enligt lagen om attraktion.

Överflöd drar till sig mer överflöd. 

Jag går efter det som känns meningsfullt, som ger glädje och lycka. Att formulera mig i ord för att kunna processa mina känslor, rädslor och erfarenheter av livet och samtidigt skapa en möjlighet för en större kollektiv process där fler människor känner igen sig känns så fantastiskt fint.

När jag får höra att andra människor läst och blivit hjälpta av det jag, lilla enkla jag, skrivit ner och förmedlat så känner jag mig så enormt tacksam att få vara den här kanalen ut och att få skapa möjligheter för mina medmänniskor att processa sina livsöden.

Tacksam över att jag begåvats med förmågan att utrycka mig i text för det hjälper mig så enormt!

Solögas tolkning på and: lev din dröm nu. Min gåva till dig är att göra det du drömt om. 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Närvaro - att mötas på riktigt

Publicerat den 08/04/2019 av Cecilie

Motsatsen till ett undvikande och separerande beteende, det som ännu finns inom mig och vill ta över när känslor blir för svåra att hantera, den motsatsen kallar jag NÄRVARO.

Varje gång jag väljer att stanna i nuet och möta mig själv där så vaknar jag upp en smula till liv. Varje gång jag på riktigt möter mina medmänniskor - möter dig - utan att gå in i undvikande och fortsätta framåt och tänka ut vad jag ska göra eller säga härnäst, så känner jag att jag faktiskt lever!

Det levande mötet, närvaron i mig själv och i mötet, gör något med mig som är svårt att beskriva. Och kanske är det svårt att förstå om man aldrig upplevt ett undvikande beteende. 

Jag tror också att jag dolt mitt undvikande beteende ganska bra genom att vara en drivande, framåt och utåtagerande personlighet. Jag har många gånger under min uppväxt fått höra att jag är så bestämd, har stark vilja och alltid säger mina åsikter rakt ut. Jag har rent av upplevts som skrämmande genom mina ”yviga och bestämda” sätt att utrycka mig i relationer. Och kanske är det just att jag skrämt och stört människor som lärt mig att gå in i ett undvikande, för att inte vara ”för mycket”. Eller så fanns den introverta och undvikande delen i mig från början. Kanske har vi alla en del av dessa sidor inom oss?

Men den här närvaron - känslan när jag vågar mötas fullt ut och jag blir mött, det är verkligen en känsla av äkthet. Att mötas där vi alla tar ansvar för våra egna behov och känslor, där vi inte försöker dölja våra känslor eller behov utan öppet kan stå i det vi känner. Att se varandras känslor och behov utan att ta på sig ansvaret för dessa.

(såvida det inte gäller barn, där vi som vuxna behöver visa och guida barnen i hur man tar ansvar över sig själv.)

Jag vill göra valet att stanna och möta istället för att undvika och fly, så ofta jag kan och klarar det. Men om jag går in i ett undvikande så vill jag också se på mig själv med förståelse och kärlek. 

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Livet

Publicerat den 07/04/2019 av Cecilie

Dom senaste åren har livet och alla föreställningar tagit en ny vändning för mig.

Jag tror vändningen började med min utmattning 2015. Jag kände att något behövde förändras, att jag behövde se på livet på ett annat sätt men visste inte hur. 

En resa inåt började. Den här resan inåt ledde mig till den magiska ön Gotland. 

Så många människor jag mött på vägen som hjälpt mig öppna mina ögon bit för bit. Så många begrepp och tankesätt. Så många föreställningar som brutits upp och formats om. 

Vad som känns sant för mig just nu kanske känns helt befängt för dig. Vad som kändes sant för folket på stenåldern är idag totalt omvärderat. Vad som kommer kännas sant på den här jorden om 1000 år har jag ingen aning om. Och vad som känns sant i ett land på andra sidan jorden kan vara något helt annat än det som känns sant här. Och endå är vi allihop människor av kött å blod, med liknande kroppsliga förutsättningar. 

Jag lär mig sakta att ta mig själv på allvar - våga se min stora kraft och fulla potential.

Sluta förminska det jag själv är och det jag skapar omkring mig. Jag vågar vara kreativ på flera sätt.

Allt jag gör är lika viktigt. Och allt du gör är lika viktigt.

Prestation - vad är det? Att skapa utifrån vad som känns sant och viktigt för mig just nu oavsett om det är att mocka bajs i stallet, laga middag, måla en tavla eller skriva en text.

Ett möte idag fick mig tänka till i hur vi ofta utrycker oss i nya möten med människor. Vi frågar gärna vad den vi möter jobbar med eller presterar/har presterat. 

Och när vi presenterar oss berättar vi ofta just det här, vad vi presterat/presterar.

Jag känner för att lära mig berätta om mig själv på annat sätt och jag känner för att fråga mina medmänniskor vem dom är på ett sätt där prestation inte är primärt. 

Jag är viktig för den jag är, och det är du också!

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 1


Släppa kontrollen

Publicerat den 05/04/2019 av Cecilie

Kontrollbehov. Mitt andra namn. Cecilie Kontrollbehov Nergaard.

Att förbereda, kontrollera, styra upp,dubbelkolla, ta ansvar.

Men jag låter mig sakta att släppa den. 

I går kväll hade vi en delningscirkel med body awareness här på gården.

Jag hade den här gången inte koll på hur många som skulle komma utan tänkte att det blir nog som det ska. Jag la ut 9 yogamattor. 9 personer kom. Jag hade ingen plan i förväg på vilka övingar som skulle göras. Och dom övningar som dök upp var egentligen inte alls vad jag skulle valt för nybörjare, som flera var. 

Men det blev precis som det skulle, med förlösande skratt som behövdes, insikter och fina delningar. Lite glädje och kärlek i vardagen. Och jag hade egentligen inte gjort nånting för att planera kvällen.

Nu menar jag inte att jag tänker komma helt oförberedd till allt jag företar mig här i livet. I det här fallet hade jag ändå förberett mig genom att lägga ut mattorna och möblera för ett möte av det här slaget. 

Men att i förväg gå in och föreställa mig vad som kommer upp och försöka möta det innan jag är där är ganska svårt. 

Och ganska meningslöst. Jag ser att det så många gånger skapat spänningar och dessutom besvikelse när saker inte blev som jag tänkt eller föreställt mig.

Tillit - Ett litet viktigt ord på livets väg! 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Utrymme för oss alla

Publicerat den 04/04/2019 av Cecilie

Så länge kämpade jag för min plats här på jorden. Helt utan anledning, för jag har ju redan platsen!

Jag vet inte hur många gånger jag överröstat, gapat, hävdat mig både i relationer och på nätet. Jag var så rädd att bli överkörd. Återigen handlade det om att jag separerat mig från omvärlden och trott att när någon annan upptar utrymme så minskar utrymmet för mig, så jag måste kämpa om platsen.

Vilket skapat ett bristtänkande, känslan av att vi inte har nog plats.

I dom lägena har jag alltid hamnat i kamp eller flykt.

Det kan också vara precis tvärtom. Att jag inte vågar ta plats och utrycka mina behov. Jag blir rädd att inkräkta på någon annans utrymme, som att det vore brist.

I söndags deltog jag för första gången på en svetthydda. En känsla infann sig ganska snabbt att det var trångt. För lite utrymme för att jag skulle kunna få mina behov tillgodosedda. Jag hade behövt lägga mig ner men vågade inte ta den platsen. Vågade inte utrycka mina behov. Jag ville fly ut så det gjorde jag.

En metafor för livet. 

Nu fick jag som tur var chansen att komma tillbaka in. Och då såg jag att det var faktiskt inte alls för trångt för att jag skulle kunna ligga ner. Plötsligt låg alla ner och alla rymdes. 

Plötsligt kändes det så enkelt. Det som också kan vara så svårt.

Tilliten till att jag får plats. Att jag har rätt att utrycka mina behov och önskemål. 

Och Mina medmänniskor har också rätt att utrycka sina behov och önskemål. 

Alla får plats! 

Posted by Cecilie | Tagged Utrymme
Kommentarer 1


Older posts →