Hem Om Cecilie Kontakta mig Videoblogg Inre Visdom
bg
CECILIE NERGAARD
Foto och blogg


Akriv

skog

Hej!

Jag heter Cecilie Nergaard och bor sen 2016 på en gård på den magiska ön Gotland, i Ganthem närmare bestämt. 

Jag har ett brinnande intresse och en stor längtan efter att på olika sätt skapa kreativt och detta blir viktigare och viktigare för mig. Att få dela upplevelser och känslor ger mig en mening. Jag fotograferar, målar och skriver för att utrycka mig och konversera med mig själv. Nästan hela livet har inneburit djur vid min sida och här på gården finns också hästar, katter, hund, höns, kaniner, får och kor.

Här vill jag skapa en blogg och på så vis berätta min egen historia utan förbehåll. Här i bloggen önskar jag dela med mig av tankar och känslor, foton och vardagliga händelser. 
Varmt Välkommen till mig!

Utrymme för oss alla

Publicerat den 04/04/2019 av Cecilie

Så länge kämpade jag för min plats här på jorden. Helt utan anledning, för jag har ju redan platsen!

Jag vet inte hur många gånger jag överröstat, gapat, hävdat mig både i relationer och på nätet. Jag var så rädd att bli överkörd. Återigen handlade det om att jag separerat mig från omvärlden och trott att när någon annan upptar utrymme så minskar utrymmet för mig, så jag måste kämpa om platsen.

Vilket skapat ett bristtänkande, känslan av att vi inte har nog plats.

I dom lägena har jag alltid hamnat i kamp eller flykt.

Det kan också vara precis tvärtom. Att jag inte vågar ta plats och utrycka mina behov. Jag blir rädd att inkräkta på någon annans utrymme, som att det vore brist.

I söndags deltog jag för första gången på en svetthydda. En känsla infann sig ganska snabbt att det var trångt. För lite utrymme för att jag skulle kunna få mina behov tillgodosedda. Jag hade behövt lägga mig ner men vågade inte ta den platsen. Vågade inte utrycka mina behov. Jag ville fly ut så det gjorde jag.

En metafor för livet. 

Nu fick jag som tur var chansen att komma tillbaka in. Och då såg jag att det var faktiskt inte alls för trångt för att jag skulle kunna ligga ner. Plötsligt låg alla ner och alla rymdes. 

Plötsligt kändes det så enkelt. Det som också kan vara så svårt.

Tilliten till att jag får plats. Att jag har rätt att utrycka mina behov och önskemål. 

Och Mina medmänniskor har också rätt att utrycka sina behov och önskemål. 

Alla får plats! 

Posted by Cecilie | Tagged Utrymme
Kommentarer 1


Det skrivna ordet och kristallernas kraft?

Publicerat den 03/04/2019 av Cecilie

I förmiddags påbörjade jag ett blogginlägg och här kommer det jag hunnit skriva innan lunch: 

En känsla av otillräcklighet och trötthet, rent av meningslöshet smyger sig på.

En känsla av brist på tid och brist på kraft.

Jag ser mönster inom mig av att vilja tillrättalägga, fixa, visa upp en stark och skinande yta. Men jag tror att det är så mycket viktigare att våga stå i sårbarheten, tröttheten och någonstans hitta känslan av att vara tillräcklig precis så som jag är, här och nu. Det spelar ingen roll om jag inte är den pigga virvlande entusiastiska personen jag kan vara, för det här är också en del av mig. 

Jag vill stanna och möta, undersöka.

Så många gånger när denna känsla dykt upp har jag velat fly eller hitta lösningar för att släppa taget. Men tillåtelsen är så viktig. Att tillåta mig vara låg och trött. Att inte pusha mig, men heller inte undvika. Jag behöver inte krypa undan för att bespara världen den jag är idag. Jag kan krypa undan för att vila, för min egen skull. Men inte för att undvika eller för att jag inte duger som jag är.

När jag hade formulerat dessa ord piggnade jag till. Jag åt lunch jag bestämde mig för att ta på mig halsbandet där jag kan lägga i en valfri kristall.

Jag valde kristallen Tigeröga som har betydelsen:

”En sten som ökar självkänslan och självvärdet. Den ger energi och livslust samt hjälper dig att rikta din vilja och determination. En sten som beskyddar samt ger tur. Mot envishet”

Och av nån anledning blev eftermiddagen mirakulöst nog helt annorlunda än första halvan av dagen. Jag har känt meningsfullhet, ett inre lugn men också varit betydligt piggare.

Jag vet att det är en stor del av min process att formulera mig i skrift. Och att jag ofta kan släppa taget om saker som tynger eller stressar mig så fort jag klottrat ner det i min bok eller i mina anteckningar i mobilen. 

Att kristaller har en stark energi och inverkan på mig, kanske på oss som människor överlag, har jag också märkt av vid många tillfällen. 

Vad det var som hjälpte mig ur tyngden och tröttheten idag kan jag förstås aldrig veta säkert, men Tacksamhet infinner sig!

Posted by Cecilie | Tagged Tillåtelse, kristaller, duga
Kommentarer 0


Lära känna min kropp

Publicerat den 02/04/2019 av Cecilie

Vi har så många faktorer som kan spela in för hur vi känner oss. Både yttre och inre faktorer.

Jag tänker att vi till viss del har möjlighet att välja hur vi vill förhålla oss till dessa faktorer men att det även finns grundläggande behov som ger sig till känna.

Idag är jag trött. Det kan bero på hormoner, och på att jag befinner mig i den delen av min cykel där mensen infinner sig. Det kan också hänga ihop med att nymånen är på intågande om några dagar. Eller att jag deltog på en keltisk svetthydda i söndags och genom processen död och återfödelse är relativt ”nyfödd” nu och då rimligen också trött.

Egentligen spelar det inte så stor roll, för är jag trött så är jag trött och behöver tillåta mig det, tänker jag.

Men jag har en önskan om att lära känna mig själv och min kropp på så sätt att jag kan känna mina behov men kanske också lära mig förutsäga mina cykler för att inte planera in för mycket när jag går in i ett större sömnbehov, eller för att ha utrymme för dom behov av att gå in i mig själv och vara ensam som med jämna eller ojämna mellanrum dyker upp. 

Kanske går det inte fullt ut att förutsäga något om vad som ska komma, kanske är det bara en del av mitt kontrollbehov som ger sig till känna här. Men på något sätt känns det ändå bra att tillåta mig ta plats i mitt liv genom att studera mig själv, mina beteende o känslor, och min kropp. 

Att anteckna hur jag känner dag för dag och vad som sker i mig känns som en form av meditation. 

 

Posted by Cecilie | Tagged Cykler
Kommentarer 0


Ensam är inte stark

Publicerat den 01/04/2019 av Cecilie

Länge har jag känt en inre längtan efter ett sorts kollektiv - en nära gemenskap som inte behöver vara förknippad romantiska relationer. 

Som en stor omhållande familj med människor som jag inte är ”bunden till” via partnerskap. Där vårt umgänge och sammanhållning inte är beroende av att vi lovat varandra exklusivitet eller trohet. Det behöver inte vara så att alla bor under samma tak, jag har stort behov av att kunna gå undan och vara för mig själv också. Jag ser framför mig ett gårdskollektiv där vi har plats för gemensamma aktiviteter och måltider om vi vill men också har möjlighet att gå in till sig själv. Vi kan odla tillsammans, plocka örter tillsammans, meditera tillsammans eller vad vi nu vill, barnen har tillgång till fler vuxna och lekkamrater. Jag kallar min dröm för gårdskollektiv. 

Att kunna möta sig själv genom andra på det viset känns fint, samtidigt som jag förstår att det kräver en hel del. 

Jag tvivlar på mig själv och att jag ska stanna i nuet, våga reda ut allt som dyker upp på vägen och inte fly eller projicera mina känslor och rädslor på andra. 

Så mycket fantastiskt händer nu i mitt liv. Jag älskar att sjunga men saknar många nycklar för att verkligen våga. Jag har precis börjat en utbildning som heter Free Your Voice - och hoppas på att detta är min nyckel till att våga tro på min egen sångröst.

Under veckan som gått mötte jag oväntat dessa två filurer som enligt Solöga står för: 

 

Humla

Trotsa förutfattade meningar. Du har bara fördelar så använd dig av dem.

Min gåva till dig är att allt är möjligt.

"Begränsa dig inte" säger humlan.

 

Skalbagge 

Du växer nu. Min gåva till dig är att känna dig väl förberedd.

Du växer andligen just nu eftersom något nytt är på ingång till ditt

liv. Du förbereder dig inför något. Så njut av färden min vän...

Posted by Cecilie | Tagged Kollektiv, livet, sång
Kommentarer 0


Vad behöver jag?

Publicerat den 30/03/2019 av Cecilie

Att ställa den frågan till mig själv hjälper mig att ta ansvar för mig själv och mina behov.

Det fanns en tid då jag stundvis kunde känna att andra borde veta och förstå vad jag behöver och ge mig det. Ibland återkommer den känslan. Framförallt i nära relationer och om jag kört över mig själv och slutat lyssna inåt. Samtidigt har jag tagit på mig stort ansvar för vad andra människor behöver. Kanske inte frågat rätt ut, vilket hade varit enklast, utan försökt gissa mig till någon annans behov och tillfredsställa det med vad jag tror passar.

Jag förstår hur kontraproduktivt ett sånt leverne blir. Att vi ska gå runt och gissa vad våra medmänniskor behöver istället för att ta ansvar för våra egna behov och utrycka dem, hitta sätt att tillfredsställa. Men kanske också våga ställa frågan till varandra ibland - vad behöver du?

Idag behövde jag jordning. Det behöver jag varje dag, men ibland finns kontakten med moder jord där av sig själv, ibland får jag söka den. Tacksamhet infinner sig för att jag idag kan ta mig själv på alvar och skapa det utrymme jag behöver just här och nu.

Jag känner hur mina gamla mönster av att inte prioritera mig själv, och att se tiden som en bristvara, knackar mig på axeln här jag sitter för att meditera, göra Body Awareness, skriva och jorda mig:

 ”Ska du verkligen lägga tid på sånt nu?” 

Jag skulle kunna göra någon praktiskt prestation som syns - städa, fylla på mat åt höns eller vad som helst. För jag är uppväxt i ett samhälle där prestation går före behov. Där det som syns är det som räknas och inte det som känns.

Men jag tänker fortsätta lära mig möta mina känslor och behov istället för att fly.

Och jag välkomnar alla som vandrar med mig på den här resan oavsett vad vi kan lära av varandra. 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Older posts →