Hem Om Cecilie Kontakta mig Videoblogg Inre Visdom
bg
CECILIE NERGAARD
Foto och blogg


Akriv

skog

 

Hej DU vackra fantastiska läsare!

Jag är Cecilie Nergaard och jag är så glad att du hittat hit!

Det här är en blogg där jag öppet delar med mig av mina innersta tankar och känslor i text och bild.  Skapelseprocessen får ha sin gång helt enkelt. Jag jobbar till vardags med människor på många olika sätt, bland annat som massageterapeut, genom coaching, Tantra-sessioner och genom mitt spa,  och jag möter gärna dig precis där du är, så hör gärna av dig till mig om du känner ett ja i dig till det!

Jag bor på den magiska ön Gotland, på en fantastisk plats mitt på ön tillsammans med familj och djur. Varmt välkommen hit!

Vad är kärlek och självkärlek?

Publicerat den 03/09/2019 av Cecilie

När jag funderar på vad kärlek är för mig, så handlar det mycket om villkorslös kärlek där ingen värdering finns i vad kärleken eller en eventuell relationen ska innehålla. Inga krav på motprestationer.

All kärlek är för mig fin kärlek helt oberoende av varaktighet eller innehåll. 

Att se på någon eller något och känna en spirande glädje och respekt utan att vilja ändra något. 

Motsatsen till kärlek är för mig rädsla. Rädslan kan sen yttra sig i dömande, projicering, skuldbeläggande, kontroll... 

Att rädsla ofta kommer tillsammans med kärlek kanske beror på att en av dom läskigaste sakerna som kan hända oss är just att bli övergivna, lämnade och ensamma. Separerade från kärleken.

Av rädsla att bli separerade från kärlek försöker vi människor styra och kontrollera varandra, våra relationer, livet. 

Vid 37 års ålder håller jag på att lära mig känna villkorslös kärlek till mig själv. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

Dom dagar det går mindre bra går jag in i att döma mig själv, och får då ofta känslan av att andra människor dömer mig. Något jag lärt mig från tidigt i livet är vikten av att ”se bra ut”. Vad nu det ska betyda? Och för vem? Jag vet inte, men jag vet att jag så gott som dagligen hamnar i situationer där jag går och drar in magen för att magar ”ska vara” platta, och det är ju inte min mage. 

Intellektuellt vet jag att kroppar ser olika ut och att vara charmig eller tilldragande har egentligen ingenting eller väldigt lite med kroppsform och utseende att göra. 

Känslomässigt är jag inte alltid lika säker eller trygg med det. 

Ganska ofta har jag fått frågan om jag är gravid. Jag har oftast skämtat bort det med att säga ”nej jag är bara tjock”. 

En del av mig känner djup skam av att se gravid ut när jag inte är det. 

Samtidigt tänker jag att gravida kvinnor brukar anses som vackert, då borde det betyda att jag har förmånen att vara lika vacker utan att behöva vara gravid vilket borde vara en fantastisk ära! 

Att älska mig själv villkorslöst inkluderar min kropp. Så istället för att gå runt och dra in magen (vilket antagligen inte syns utåt ändå) vill jag kunna känna mig stolt över allt jag är, min konstnärliga själ, mitt goda hjärta, min fantastiska runda mage osv... 

Att se på mig själv med kärlek och inte känna att jag vill ändra just nånting alls, för om jag vill ändra på något är det ju inte mig jag älskar utan en bild av vem jag kanske kan bli. 

Nånstans har jag läst att grunden för en människas syn på sig själv och livet läggs under dom första 2-3 åren i livet.

Sen krävs större processer för att tänka och lära om efter det.

Jag minns att jag redan som barn tyckte illa om mig själv och stundvis hade dåligt samvete för hur jag betedde mig, och sen även för hur jag såg ut.

Kanske var det ärvda känslor.

Men jag känner att jag som vuxen har ett ansvar att ta hand om mig själv och det inre barnet i mig. Att lära mitt inre barn älska sig själv villkorslöst, och att kunna visa mina barn hur det kan gå till.

I helgen sa jag till min 5 åriga dotter: 

  • jag tycker om dig!
  • Jag vet, svarade hon. Du säger det så ofta.
  • Vad bra sa jag, för jag vill att du ska känna att du är älskad och aldrig behöva undra om du är det
  • Jag vet att jag är älskad, svarar hon, för jag älskar mig själv också!

Så himla fint det känns när ett barn kan få känna så! 

 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


”Fear Of Missing Out”

Publicerat den 02/09/2019 av Cecilie

Begreppet Fear of missing out - Fomo, något som har förföljt mig hela livet. Eller så långt tillbaka jag minns.

Först i år blev jag medveten om att detta verkligen är en egen rädsla, ett vedertaget begrepp som redan finns förklarat med ord.

Att känna stress över att kunna missa något roligt eller viktigt är motsatsen till att känna tillit till livet. 

I tillit litar jag på att det som är för mig dyker upp, att jag kommer komma i kontakt med det som är bäst och mest utvecklande utan att behöva pusha eller kämpa. 

På nåt sätt har min rädsla förstås lett mig till utveckling också, och till möjligheten att få släppa rädslor. 

Fomo - rädslan att missa något, gestaltade sig i att jag ville vara överallt, och göra allt. Redan som liten sa min familj ibland ”herregud hur ska du hinna med allt det du vill”. 

Rädslan har gjort mig till en väldigt driven person och jag har testat och gått igenom mycket på mitt relativt unga liv, vilket jag är väldigt tacksam för. Men den har också lett mig rakt in i den berömda väggen och distanserat mig från mig själv, från kontakten med jorden och naturen. 

Jag spekulerar i vad den här rädslan grundar sig i. Om det handlar om rädsla för separation, eller en längtan efter nån sorts kontroll - att ha koll på saker?

Numera kan jag på djupet känna att det är  precis lika bra även när någon annan än jag deltar på ett roligt/spännande evenemang, eller skapar något fint, Eftersom jag idag har en känsla av att vi alla hör ihop som en enhet och därigenom får jag ändå del i upplevelsen.

För några år sen skrek mitt ego att JAG ville vara med på allt, annars kände jag mig utanför.

Antagligen hänger det ihop med upplevelser av separation jag har med mig sen barnsben. 

Jag har också sett mina barn gå igenom samma inre stress och göra impulsiva val tack vare detta. 

Men jag upplever mig kunna se att även barnen blivit lugnare ju mer jag tagit mitt ansvar att bearbeta och transformera denna rädsla till ett inre lugn och en tillit till att allting är och blir precis som det ska.  

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Leva Livet Långsamt

Publicerat den 30/08/2019 av Cecilie

Efter en utmattning 2015 fick min förmåga att göra saker snabbt och effektivt en rejäl törn. Och tack gode gud för det tänker jag nu.

Ett tag försökte jag ändå och slog på mig själv för att jag inte är snabb längre eller orkar lika mycket som förut.

Det var en frustrerande process att tänka om. 

Men jag har också insett hur svårt det är att leva livet fullt ut här och nu när jag kör på i full fart och hur svårt det är att känna min inre vägledning och lyssna på den. 

Idag är jag så himla tacksam för uppvaknandet. För nu kan jag leva livet lite långsammare och verkligen hinna uppleva och känna.

Om stressen kommer krypande kan jag försöka stanna upp och göra valet att inte följa egots föreställning om brist.

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Relationer med kärlek som grund

Publicerat den 25/07/2019 av Cecilie

Att ha en kärleksrelation låter som något som per automatik är kärleksfullt.

Men jag kan ärligt skriva att jag har haft massor med relationer utan att reflekterat över vad kärlek egentligen är. 

Jag har levt i gamla mönster, kanske grundade i hur jag uppfattade de vuxnas relationer omkring mig under min uppväxt?

Mönster där det ingår att ge avkall på sig själv, att kompromissa bort delar av sig själv och att gå in i nån sorts oskrivna regler om hur man ska bete sig i ett förhållande eller äktenskap. 

Jag har följt ett mönster av monogama traditioner i vårt samhälle som underförstått gör gällande att min partner har skyldighet att tillfredsställa alla mina behov och jag har skyldighet att tillfredsställa hans/hennes.  

Om vi inte lyckades med det i vårt förhållande var vi fel, otillräckliga.

Kärlek har använts som ”handelsvara” dvs kärlek kan tas ifrån mig om jag beter mig fel och ges till mig om jag beter mig rätt. Om jag betett mig fel mot min partner slutar hen älska mig för så får man inte göra. Och jag hotade med att sluta älska min partner om hen inte betedde sig rätt. 

Samtidigt har jag alltid känt en stark längtan efter villkorslös Kärlek som inte tas ifrån mig beroende av hur jag ser ut, hur jag beter mig eller vad jag gör (förutsatt att jag inte medvetet går in för att skada). Jag tror att vi alla kanske bär på den längtan innerst inne? 

Att utforska det som känns viktigt för stunden har blivit en viktig del i livet och att utforska umgänget med andra människor när den lusten uppstår.

Jag vill vara fullkomligt ärlig med mina önskningar och intressen även om jag tror att det skulle göra någon besviken. 

Jag tänker att det är viktigt att låta min partner få följa med i min inre resa och vad som sker i mig. Jag behöver utrycka det som sker i mig och släppa in min partner i mina känslor oavsett vilka, även om det handlar om förälskelse i en annan person, attraktion osv. Om jag ska känna mig villkorslöst älskad behöver jag blotta mitt innersta, det som innerst i kärnan verkligen är jag. Det kan inte finnas tankar eller gnagande rädslor för att min partner slutar älska mig om jag berättar vad jag innerst inne bär på. Ett mentalt fängelse skapas.

Önskningar och längtan som jag skäms över eller stänger av förminskar mig som människa.

Öppenhet och ärlighet är något som enar oss människor och skapar kärleksfulla relationer. För mig är det nödvändigt att vara ärlig med att jag inte längre vill låta mig begränsas av en relation. Många gånger har jag känt mig totalt fångad i en fälla när jag gått in i en relation, en sorts sorg över att aldrig mer få möta en annan människa på valfritt vis, inte få flirta eller vara romantisk med någon annan än min partner. 

Periodvis kan jag ha behov att gå in helt i en enda annan människa, och då är det den längtan som finns just då.

Ibland har vi olika längtan i en relation - en partner längtar efter att gå helt upp i mig medan jag längtar efter att få möta andra,  eller tvärtom.

Då känns det viktigt att våran olika längtan inte begränsar varandra utan vi försöker hitta ett sätt som är så tillfredställande som möjligt för båda/alla parter just nu. 

Det finns inga givna rätt och fel i kärlek och relationer.

Att ägna sig helt monogamt åt en partner kan vara helt rätt och det som ger mest glädje om det är så man känner - och känner båda i en relation så så är det vad jag tänker på som ett av kärlek ömsesidigt monogamt förhållande. Men jag har också haft ”av rädsla monogama förhållanden” - där rädslan styrde mig och orsaken att jag inte ville att vi träffade andra grundade sig på att jag inte trodde mig klara hantera att min partner träffar andra, där svartsjuka och rädsla tog över. 

Punkter som känns viktigt för mig:

-kommunikation! Våga prata om allt. känsliga saker kan vara en fördel att ta upp när vi är avslappnade och mår bra tillsammans, hellre än när frustration redan uppstått.

-”Brutal” ärlighet - berätta ärligt om längtan, känslor, rädslor som finns i mig just nu och att få ta del av min partners innersta tankar och känslor.

-Bejaka den jag är. Att få vara jag fullt ut.

-Aldrig använda sex och relationer som ett sätt att bekräfta mig själv. Det här är en svår punkt då flirtande och uppmärksamhet är en av mina ”droger”, något jag tar till för att slippa känna känslor. 

Låt kärleken välja! 

 

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Längtan efter djup

Publicerat den 16/07/2019 av Cecilie

Sen hemkomsten från Ängsbacka har jag befunnit mig i något av en längtan som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Jag tror det handlar om längtan tillbaka till mitt inre, till djupet i mötet med mig själv och med omvärlden.

Det mötet som jag upplevde där på Ängsbacka. 

Sånt som känts fint och tillräckligt innan kan plötsligt kännas för ytligt nu. Och jag förstår att det egentligen ligger hos mig.

Tanken på att gå på ett ”vanligt” yogapass till exempel, den känns som en ytlig upplevelse - kanske för att jag just nu villat bort mig en bit från djupet jag vet finns där inom mig. För några år sen har yogan känts som magi, allting är relativt och beror på vad jag jämför med för stunden. Och allting beror på hur djupt jag tillåter mig själv att gå oavsett vad det gäller.

Ibland behövs små pauser i utveckligen för att kunna fortsätta framåt!

Posted by Cecilie | Tagged
Kommentarer 0


Older posts →